Sidor

19 september 2015

Ett av hans mest kända


När en katt ligger och sover i ett rum
finns det inte mycket mer för en inredare att göra där. 
Ernst Kirchsteiger

På loppis i Cannes

18 september 2015

En oslipad diamant


I lilla franska Tournon-sur-Rhone döljer sig en trädgård med medeltida anor. Skyltningen är inte direkt storslagen.



Men framme vid bilen fanns en mer officiell skylt och upp till hus nr 8, där till höger, skulle vi gå.



Vi ringde på dörren i enlighet med instruktionerna. Den öppnades av Eric Lelong, mannen som lagt de senaste fem åren på att röja och rensa och planera och formligen gräva fram den gömda skatten.



Från gatan gick vi upp en spiraltrappa och hamnade här - dörren ni ser är den enda ingången till trädgården! Man måste alltså gå igenom huset för att nå trädgården. Men hur kunde det plötsligt vara så högt i tak i det lilla huset? Det är mycket som man inte anar från gatan.

Vi betalade den humana entréavgiften och fick en kort introduktion på franska av Eric.



Trädgården är en gammal klosterträdgård på 10 000 kvadratmeter. Den är smal, men hög och brant. Trappor och vindlande stigar leder en uppåt, uppåt, uppåt.



I den nedre delen finns många rester från förr; fontäner, dammar, statyer, rostiga staket, ornament av olika slag.







Små broar leder över bäcken som slingrar sig nedför branten.




Den övre delen av trädgården är terrasserad och mer skogslik med träd och murgröna. Varje terrass är så smal, så smal.



Utsikten över byn, Rhone och vinbergen är magnifik!





Här finns även ett renässanstorn!



Eric har börjat med att rusta trädgårdens struktur; vattenvägar, belysning (1500 m kabel är dragen), att säkra terrasser (2300 m diken grävda, 75 kubikmeter sand uppburna med hinkar) och planera planteringar (bl a är 60 fruktträd och en rosenträdgård planterade). Det finns blommor redan nu, men de är inte så framträdande än.



Det är annat som gör besöket intressant, miljön är fantasiväckande och Erics arbetsinsats imponerande. Jag kommer gärna tillbaka om några år för att se hur det har gått.



Och så hoppas jag att Eric har tid att sitta ner ibland för att se på vad han gjort och inte bara på vad som finns kvar att göra.

17 september 2015

Baka, baka liten glaskaka


Jag köpte mig en kakform på loppis. Hade den varit i rostfritt stål hade jag kunnat använda den direkt.



Men nu fick jag göra en keramikform av den. Jag kavlade ut stengodslera, lade den på baksidan av formen och med fingrarna tryckte jag försiktigt ned leran i alla gropar. Att leran är kladdig beror på att jag först smetade in hela formen med matolja för att leran skulle kunna släppa.

Sedan skröjbrändes min lerform, jag penslade den med separator och lade glaskross i varje skalle.



Efter ett dygn i min glasugn har jag fått dessa ljuvliga monster! Nöjd? Mycket nöjd!

16 september 2015

En charmig by med uppnosig konst


Jag visade några mobilbilder från Mougins när vi var där i somras. Men det räcker ju inte, där fanns så mycket mer att se!

Mougins ligger norr om Cannes och vi tog bussen nästan ända fram, dvs vi fick gå i uppförsbacke i värmen sisådär 3 kilometer. En vacker promenadväg!



Vi anade vad som fanns att se när vi närmade oss den lilla bykärnan. Här skulle finnas väldigt mycket konstnärer och spännande konst.



Och så museet MACM som vi tänkte besöka, fyllt av urgamla alster sida vid sida med moderna på samma teman. Men bilder därifrån får bli en annan gång. En mycket sevärt ställe!



Den lilla byn var fylld av annorlunda och spännande installationer.



Detta är en hopklämd Porsche ... say no more ...





Men vad är det som sticker fram där?



En minst sagt uppnosig staty, hängande i vajer mellan husen. Jag har visat den i mobilbild, men den är ju bara SÅ läcker!



Och kombon med den ihåliga torson och vattenfallet är inte dum, den heller.




Men så fanns ju också aktiva konstnärer, med gallerier i de svindlande charmiga gränderna.



En enda presentbutik med tingeltangel, men inga turistsouvenirer.






Men var är allt folket kan man undra? Det var väldigt tomt överallt, utom på restaurangerna vid det lilla torget. Här tycker jag att det ser mysigt ut, men vi hade redan ätit.



Och så ytterligare en häftig nakenfis. Nog för att kläderna gör mannen, men de kan vara ganska läckra i brons också.



Till sist hittade jag någon som precis som jag satt små keramikfjärilar uppåt väggen.



Och tänk att hon hette Annie, men med e ...