Snart är det EFIT igen och jag ska banne mig få till ett inlägg innan dess, tänkte jag och samlade ihop bilder. Ett långt inlägg med mycket mat blir det, så ni är varnade!
Börjar med min födelsedag i april. Jag var genomtrött och hade sagt till äldste sonen att jag inte ens orkade tänka på firande, orkade inte ordna någonting. Sa till Lillhunken att han självklart skulle jobba på tryckeriet på kvällen/natten eftersom jag inte tänkte fixa något kalas. Dottern ringde och frågade om jag i alla fall ville bli firad, om de fixade firandet åt mig på lördagen. Såklart ville jag umgås med mina barn!
Jag fyllde år en fredag, så maken och Lillhunken hade åkt till jobb och praktik när jag vaknade. Äldste sonen, som inte har flyttat ut än, gratulerade mig med en cd av ett band han just upptäckt och jag gillat. Vi lyssnar mycket på musik tillsammans och gillar en hel del lika.
Efter lunchtid ringde det på dörren hela tre gånger! Först kom svågern med choklad, sedan brorsonen med blommor, bubbel och vin, sedan väninnan med två gigantiska hortensior. Snacka om att bli uppvaktad! (Nej, jag fyllde inte jämnt.) På eftermiddagen cyklade sonen och jag till lilla mormor för fika och för att ge katten den långpanna med gräs jag odlat åt honom. Han blev så glad!
Det här var så gott och dessutom extra kul eftersom sönerna aldrig ätit meze förut. Lillhunken har gjort det och han gillar mest kött, så han missade inte så mycket när han nu var iväg på nattjobb.
Äldste sonen hade bakat tårta till mig som vi faktiskt orkade äta av, trots all mat.
Mellangrabben sov kvar och följde med mig till mitt barndomshem där det skulle vara årsmöte i föreningen följt av gemensam städning. Han bidrog med ungdom och styrka när han skyfflade grus som skulle omfördelas. En mycket uppskattad arbetskraft. Städningen avslutades med grillkorv och sedan cyklade vi hem för att mötas av uppdukat långbord i trädgården!
Dottern hade bakat chokladtårta med kanel och kardemumma i krämen ...
maken hade köpt småkakor ...
och Mellangrabben hade bakat rabarbermuffins med vit choklad.
Dottern hade köpt favoritchokladen och gjort egna bivaxdukar till mig! Ja se det var ett riktigt kalas, det! Så otroligt mysigt och gott!
När dottern, Mellangrabben och deras älsklingar gått hem (vi blir åtta personer totalt, så vi är en precis lagom stor pandemigodkänd bubbla) jobbade maken och de två hemmaboende sönerna med den present jag önskat mig - nytt grus! Totalt blev det fyra lass med grus, även om inte allt hämtades och fördelades samma helg.Så här skulle man alltid få fira sin födelsedag!
Jag har bakat mycket, både Rantamors bröd och en ny variant av surdegsbrytbröd som blev väldigt lyckat! Till och med Lillhunken äter nu surdegsbröd ;-)
En kväll när jag och maken var ensamma hemma gjorde jag något så barnsligt som chokladbollar. Men det var chili i kakaon, så lite vuxliga var de ändå. Och försvinnande goda.
Nu i maj har jag många arbetsdagar på Castor. Det är fortfarande folktomt i Gamla Stan, så det blir mycket bok läst och en hel del sett på datorn. Just den här matchen fick ett snopet slut, men Degerfors mål var hur snygga som helst och jag tror att pappa skulle varit glad åt att "fel" lag vann, född i Karlskoga som han var.
Mitt lilla Accolade blommar, det har verkligen stått och stampat i väntan på värmen. Jag var rädd att knopparna skulle förfrusit, men de har klarat minusgraderna. Magnoliorna har också slagit ut, men de får komma i annat inlägg.
Just det, jag fick ju min första dos av Pfizer också. Tog den vid Odenplan så att jag sedan kunde hälsa på hos Mellangrabben på en fika.
Passade på att hämta mammas glasögon hos optikern som så lämpligt ligger nära Kungsträdgården. Min lilla Accolade är ingenting jämfört med Kungsans, att gå här är osannolikt vackert!
Nästa dag kände jag mig som den här måsen. Grym huvudvärk och trötthet. Kan inte låta bli att fundera över om det betyder att jag drabbas än värre vid dos två eller om kroppen haft sin reaktion nu. Hoppas såklart på det senare.
Så blev det makens tur att fylla år. Han fyller så lämpligt knappa tre veckor efter mig. När han gjorde sin frukost på morgonen låg där en lapp om att vi skulle mötas under svampen vid Stureplan när han slutat jobbet. Tillsammans med sönerna gick vi på Waipo och åt deras åttarätters avsmakningsmeny. Vi fick sitta vid två bord med avstånd mellan oss, så lite knepigt var det. Annars kändes det nästan "som vanligt" att gå på restaurang.
Maken och Lillhunken jobbar i stan båda två, så de går på restaurang varje lunch, men jag har inte gjort det sedan 10 april förra året.
Min favorit på menyn är denna jätteräka med wasabikräm, täckt med friterad sötpotatis (inte morot, som man kan tro av bilden).
Sedan hade jag faktiskt en matbild till, men den slipper ni. Nu ska jag ut i trädgården, för på onsdag får jag finbesök där (hon får banne mig blunda för allt ogräs och all oordning!) och på torsdag blir det ett sent firande av maken eftersom dottern inte kunde tidigare. Sedan ska jag till Castor igen, så nästa EFIT blir därifrån.
Och har du nu orkat med hela detta inlägg är du värd något gott att äta :-D



















































