Små bergsbyar och parfymstaden Grasse

På tisdagen gav vi oss upp i bergen med vår privatchaufför. Först till Tourettes-sur-Loup där jag hade rabattkuponger till confiserie- och chocolaterie-fabriken (kupongerna tog jag på hotellet i Nice).

Här görs godiset med äkta naturliga råvaror.

Marmeladstansar.

En del av utbudet i fabriken.

Å så butiken, såklart. Där gällde kupongerna!

Vi fick provsmaka många olika godsaker. Mandarinmarmeladen var ljuvlig! Den fick följa med mig.

Choklad köpte jag faktiskt ingen, men godismarmelad till maken.

Sedan körde vi vidare upp i bergen till Gourdon. Stannade först för att se på utsikten och havet långt där borta.

Till höger på klippan ligger lilla Gourdon

som självklart har sina charmiga gränder, i likhet med de andra pittoreska byarna.

Och en del tingel tangel, men inte så mycket skräp.

Det är vackert med murar och stora krukor! (Ja då, jag såg skylten med nougat, men gick faktiskt inte dit.)

Runt hörnet fans en restaurang med lediga bord. Perfekt!

Sedan gäller det ju att tyda menyn och välja rätt. (Middag 223)

Det blev både halstrad och helt rå råbiff till några,

pasta med mustig köttgryta till en (hon var inte helt förtjust för det var inte direkt de finaste köttbitarna)

och sallad chèvre chaud till mig. Jag blev rätt förvånad när osten kom i en form bredvid, den såg mer ut som soppa. Men jisses så gott det var!

Testade ställets chokladmousse också, men den var inte alls lika god som den i Nice.

Kikade runt lite i butikerna och den småskaliga tvålfabriken med alla sina vackra flaskor.

Sedan fortsatte vi till Grasse, den stora parfymstaden, där vi besökte Fragonard och såg på utställningen.

Men det blev jobbigt med alla dofter och ingen av oss var intresserad av att handla, så det blev ett ganska kort besök.

Eftersom det var sista dagen med svågern, han skulle flyga till Stockholm nästa dag, passade vi på att handla hem lite mat och annat. Han släppte oss vid en större affär, så vi kunde vimsa runt i egen takt medan han tankade bilen och fikade i lugn och ro. Win-win.

Vi köpte chipolatas, en supergod korv som han hade grillat på min födelsedag. Nu fick vi de icke engelskspråkiga butiksbiträdena att ge oss både korvar och sedan en fantastiskt god potatisgratäng med tryffel, som vi lagade till i lägenheten. Då fick vi två middagar på samma dag! Middag 224!

Återbesök i mitt älskade Eze

På måndagen hämtade svågern upp och och körde till Eze, nära italienska gränsen. Här har jag varit flera gånger och anser att det är en sådan pärla att mina väninnor behövde få uppleva det.

Nästan direkt fick vi syn på ett intressant träd som visade sig vara en mispel och vi fick hjälp av en man att ta ned några frukter. Min var mogen och god, de andra var väl inte lika lyckade. Men vi sparade kärnorna och igår såg jag att en av mina har grott!

Högst upp i byn ligger kaktusträdgården, dit är det entréavgift (just nu €7) och där hade svågern aldrig varit. Han blev mycket imponerad och det var såklart extra kul när han nu var så snäll och tog hand om oss,

Väninnan som har svårt att gå mycket imponerade på sig själv när hon klarade att ta sig till trädgårdens topp och ned genom byn igen. Självklart med vilopauser när så behövdes.

Eftersom jag så gärna ville ha moules frites körde vi ned till Villefranche-sur-Mere

och mumsade på alldeles underbara musslor, mina må vara oskarpa men de ligger i gorgonzola och pesto (eller pistou som det heter på franska). Detta fick räknas som middag nr 222.

På kvällen skulle vi åkt till svågern och sett på fyrverkerier, men vi var ganska trötta och valde att stanna i vår lägenhet. Det var han väldigt tacksam för, han var allt rätt trött han också.

Min födelsedag i Mougins vielle ville

Så blev det söndag och min födelsedag. Tre av oss gick den lilla vandringen upp till Mougins gamla stadskärna, där har jag varit förut och visat bilder. Byn är full av konstnärer/ateljéer och varje år tycks det vara en ny konstnär som får utsmycka byn med sina skulpturer.

Vi gick runt i byn, det går ganska snabbt även om man går långsamt

och njöt av de charmiga smala gränderna

och allt som fanns att upptäcka.

Visst påminner formen om en kanelbulle?

Här i byn avled Picasso, så hans byst står pampig vid byns huvudentré - om man nu kommer från det hållet. Det gjorde väninnan som har svårt att gå, hon hade väntat i vår lägenhet tills min svåger hämtade upp henne med bil. Sedan gick vi en vända till genom gränderna.

Efter en öl nere på stranden i Cannes la Bocca körde svågern oss till sin lägenhet där han bjöd på middag (nr 221!) efter en fördrink på ena balkongen.

Massor av grillat, med pommes och sallad och en hel del vin. Det var så gott och vi blev så mätta, så inte ens jag saknade efterrätt :-)