13 oktober 2021

Granbarkborrar och geologiska fenomen i Tjeckien

Från hotellet i Luckenwalde körde vi direkt till Tjeckien och ett populärt turistmål. Ja, det var så populärt att det vid avtagsvägen stod asiatiska "inkastare" och försökte få oss att parkera bilen. Men vi körde längre in i dalen, till Mezni Louka där det skulle vara lättare att hitta parkering.

Vi åt lunch på hotellet bredvid parkeringen, det passade bra med grillad ost och lite potatis + grönsaker. Gott!

Nu skulle vi vandra till Pravcicka Brana, en gigantisk naturlig bro av sandsten. Vid parkeringen hade vi fått en liten karta som ganska luddigt visade var vandringen startade och vi gav oss iväg.

Det började fint bland klipporna i bokskogen. Uppför, uppför, uppför.

Varmt var det, säkert 27 grader i skuggan. TUR att vi gick i skuggan!

Efter ett tag mötte vi fyra tjeckiska ungdomar som inte var så bra på engelska, men de sa att det var ungefär tjugo minuter kvar.

Vi reagerade på att det inte direkt var vackert när vi kommit upp på höjden. Många döda granar. Ja, flera avbrutna som på bilden.

När det så började ligga fallna träd över stigen var det verkligen inte lätt att ta sig fram. Ibland fick vi ta oss upp långt på sidan av stigen för att komma runt. Ibland krypa under, ibland klättra över.

Utblickarna var ganska otäcka, så mycket död skog! När vi hörde ett brak av ett träd som föll någonstans där vi hade gått var det rätt obehagligt. Dessutom borde vi ha varit framme för länge sedan. Dessutom borde vi mött mer folk och dessutom borde stigen varit mer lättgången!

Först nu kollade maken på sin mobil och vi insåg att vi måste gått åt hel fel håll, måste ha missat var stigen började. Vi vände om och gick tillbaka. Mötte en vandringsklädd man, han såg ut som om han var klippt ur en gammal tjeckisk propagandafilm, som berättade att det var granbarkborren som orsakat förödelsen och det bara på ett år! Året innan hade det till och med gått att köra bil på den stig vi nu gick, nu fick allt förfalla.

När vi efter flera timmars eländesvandring kom tillbaka till hotellet och bilen såg vi den egentliga starten. Vi hade inte sett den eftersom vi när vi gick till hotellets uteservering vänt blickarna åt fel håll. Otroligt retfullt!

Trött, svettig och sur som ättika satte jag mig i bilen igen, men tinade snabbt upp eftersom det var så vackert där vi körde! Landskapet var kuperat, granarna friska (!) och i stort sett alla hus längs vägen hade dekorationer i form av bågar över fönstren och mustiga färgkombinationer. Lite som att köra i en sagovärld. Det var så genuint centraleuropeiskt.

Vid entrén till vårt hotell i Cvikov stod stora läckra glasskulpturer och efter resan har det visat sig att bara sex minuters bilväg bort fanns glaskonstnärens verkstad och butik med stor glasfylld trädgård - något jag inte hade en aning om, men upptäckte genom Freedomtravels instagram (se deras fantastiska bilder i bloggen här). De måste ha varit i Cvikov bara några dagar efter oss!

Det här hotellet var det fräschaste på hela resan, med rejäla timmerstockar och rena linjer. Dessutom var det ett bryggeri!

Sköna sängar med lyxiga manglade lakan och fönster mot en liten sjö.

Vi satt på uteserveringen i den sköna kvällen

och valde en turistisk provplatta av bryggeriets fem öl. Ingen mörk, tyvärr. Vi konstaterade det vi redan visste, att maken och jag har olika smak.

Jag åt schnitzel igen, så den slipper ni bild på. Men god var den!

Nästa morgon fick vi resans bästa frukost, en buffé med stort utbud. Vid en egen disk stod en kvinna och tillredde ägg/pannkakor/etc så som vi ville ha dem.

Jag skulle gärna baka ett sådant där vetebröd med kvarg och blåbär ... måste leta recept!

Strax utanför Cvikov ligger en fascinerande geologisk formation, Panská Skála. Hit körde vi efter frukosten - och självklart hade Freedomtravel varit där också, några dagar senare!

Upp till 20 meter höga fem- eller sexkantiga, helt symmetriska basaltpelare står rakt upp ur jorden.

Under tertiärtiden fanns här många vulkaner och dessa pelare är rester av en lavaström från 3 mil ner i marken.

30 miljoner år gammal lava ...

Formationen är inte större än att man snabbt går både runt den och, om man vill, upp på den.

Den är otroligt suggestiv och fantasieggande.

På toppen syns ett tvärsnitt av de olika pelarnas former.

Efter att ha sönderfotograferat denna fascinerande sevärdhet fortsatte vi västerut, mot Tjeckiens SPA-triangel.


4 kommentarer:

Violen sa...

Ytterligare en etapp på er fantastiska resa! Tack för att vi får följa med, det är verkligen intressant det du berättar i ord och vild. Har aldrig varit i Tjeckien trots att vi har rest så mycket.
Ha det gott!

BP sa...

Ja, ni gick verkligen i Freedomtravels fotspår utan att veta om det. Kan dock säga att era reportage kompletterar varandra så att jag som läsare kan njuta av "helheten", då ni fastnar för olika saker.

Glaskonsten i norra Tjeckien är verkligen helt fantastisk och enligt Freedomtravel rätt billig jämfört med Sveriges priser.

Husen du visar är ju som tagna ur en saga, lite sned och vind och alldeles fina och mysiga.

Det är fler som varit i Tjeckien de senaste åren och alla, precis alla som jag pratat med eller läst om älskar landet och vad det har att erbjuda.

Maribel sa...

Hej Anni!
Så kul att följa med på resan. Pánska SKála ser intressant ut, skogsturen blev inte riktigt som ni tänkt. Kan förstå besvikelsen. Hotellet var superfint och de små husen ser ut att komma direkt från en sagobok.
Har inte sett så mycket av Tjeckien förutom Prag. Blev förtjust.
Ha en trevlig helg /Kram, Marika

Anita, de fyra blomsterhaven sa...

Började läsa för ett par dagar sedan men insåg att det här måsta jag ha tid på mig för att inte missa några detaljer. Älskar dina reseskildringar och som vanligt känner jag mig som om jag är med. Jag går där och hör brak av träd som faller, äter något så enkelt som grillad ost, potatis och grönsaker. Vilken perfekt rätt! Aldrig har jag tänkt mig potatis till grillad ost.

Åter till granbarkborrens framfart. Så otroligt tragiskt. Så snabbt det verkar gått och att nu allt bara lämnats åt sitt öde och får förfalla. Men efter det så kom ju alla fina hus och jag förstår känslan av sagovärld. Vilket trevligt hotell och så synd att ni missade glaskonstnärens verkstad, butik och framför allt, glasfyllda trädgård. Ölen ser god ut och ... schnitzel igen :) Nu är du ju värre än jag ...

Och så till Panská Skála, vilken plats! Tänk att naturen kan forma något sådant. Jag har bläddrat i bilderna, upp och ner och är helt fascinerad. Rester av en lavaström 3 mil ner i marken och dessutom 30 miljoner år gammal. Jag förstår att du tog bild efter bild efter bild efter ... jag skulle gjort precis likadant.

Jaha, och i nästa inlägg ska jag tydligen få följa med på SPA ... :) Ser fram mot det!

Tack för denna reseetapp!
Kram och fin helg!