23 oktober 2021

Terezín - Theresienstadt - befästning, stad, getto och fängelse

Från Cvikov och den geologiska klippan Panská Skála for vi vidare till den mångfasetterade staden och befästningen Terezín, uppförd av den österisiske kejsaren Josef II i slutet av 1700-talet. Som kartan på bilden visar bestod staden av en större och en mindre stjärnformad fästning. (Strunta i de röda strecken med siffror, de visar en tänkt promenadväg.) Den stora fästningen, med tre till fem olika försvarslinjer byggda runt sig, fungerade som garnisonsstad med både bostadshus och militärbaracker för 7 000 innevånare och den lilla fästningen blev snart ett militärfängelse. Hela staden byggdes på bara tio år efter att man flyttat bort befintliga byars befolkning, rätat ut floden, dränerat våtmarker och förändrat hela landskapet.

När Österrike-Ungern kollapsade 1918 blev staden tjeckisk, men här bodde en stor mängd tyskar vilket underlättade när nazisterna utökade Tysklands gränser. Eftersom det redan fanns ett fungerande fängelse var det bara att fylla det med tjeckiska fångar som motsatte sig ockupationen. 1940 var fängelset i lilla fästningen fyllt av fångar och i november 1941 började Gestapo använda den stora fästningen som militärbas och getto. I mitten av 1942 tvingades civilbefolkningen bort från staden som helt förvandlades till koncentrations- och transitläger främst för judiska fångar från Böhmen, Mähren, Tyskland, Österrike, Nederländerna, Danmark, Slovakien och Ungern.

Många av judarna var vetenskapsmän, filosofer, konstnärer, musiker och författare. Här fanns också pensionerade judar som haft en hög befattning, krigsveteraner, högt uppsatta militärer eller med omfattande internationella kontakter. Den höga "statusen" på judarna och stadens befintliga vackra byggnader gjorde att Terezín fick propagandarollen som nazisternas mönstergetto.

Idag har staden knappt 3000 innevånare. Nog undrar jag hur det fungerar att bo i en stad med sådan historia? Om man inte klarar att besöka något av koncentrationslägren som finns mer eller mindre bevarade så tycker jag att man i alla fall ska försöka ta sig hit. Det här är också oerhört grymt, men annorlunda.

I ett av de vackra gamla husen vid stadens torg finns gettomuseet, Památník Terezín. Huset byggdes som skola på 1800-talet och fungerade under gettotiden som "hem" för pojkar mellan tio och femton år. Här hölls hemliga lektioner, möten och kulturprogram med judar som tillhörde de ledande inom konst och politik i den akademiska världen. Pojkarna gjorde tidningar där de skildrade livet i gettot.

Totalt passerade mer än 155 000 män, kvinnor och barn genom gettot. Väggen i trapphuset är fyllt av teckningar och målningar som några av dem gjort.

Över 15 000 av fångarna var barn under femton år och väggarna i ett av museets rum är fyllt av deras namn.

Nära 35 000 dog i Terezíns getto, de officiella dödsorsakerna finns att läsa i bilden ovan. Ytterligare 83 000 dog efter deportation till bland annat Auschwitz, i arbetsläger eller under dödsmarscher.

17 247 av de 155 000 överlevde.

Hela utställningen på museets övervåning bars av en röd tråd - nej, ett lysande rött järnvägsspår mot förintelsen!

Här är torget mitt i staden. Det var hit man tog den danske kungen med följe från Röda korset när han krävt att få se vad som utspelades i lägren. Hela staden hade städats, putsats och gjorts i ordning. Falska caféer och butiker hade byggts. Judar hade transporterats bort för att det inte skulle vara överfullt. Musikstycken hade övats in och uppfördes, bland annat Verdis Rekviem. De danska judarna bodde tre och tre i nymålade rum. Besökarna följde lydigt den planerade vägen helt utan avstickare och var nöjda med vad de såg.

Så gick vi över till den lilla fästningen, det befintliga militärfängelset som nazisterna enkelt kunde utnyttja till sina fångar. En liten port i den stora befästningen leder besökaren in. Hela fästningen är numera ett museum.

Här fanns redan allt som krävdes av ett fängelse, bara att ta över. Den ökända texten är förstås nazisternas verk.

I rum efter rum finns trevåningssängar med platser på bredden och på höjden.

Här finns också korridorer med enmansceller.

I den här cellen hölls Gavrilo Princip, som avlossade skottet i Sarajevo, fången. Hans silhuett kan anas i glaset som håller besökarna utanför cellen. 1918 avled han av tuberkulos.

Gården mellan husen, stekhet och oskyddad.

Duschrummet. Ett riktigt duschrum. Med vatten.

Tvättfat med speglar i långa rader.

En lång tunnel leder oss runt inne i den stora befästningsvallen. Vi går och går. Svänger runt hörn och går.

Och går och går. Ibland kikar vi ut genom ljusinsläppen.

I muren längst bort syns de små öppningarna som fungerar som fönster och siktgluggar i de långa gångarna.

Eftersom floden går i vallgraven kan också djurlivet hitta hit. En orädd nutria mumsade på det färska gräset.

1945 fann man massgravar med fångar i vallgraven. En staty står nu som minnesmärke.

1943 påbörjades byggandet av en ny del eftersom de ursprungliga cellerna var överfulla. Hösten 1944 flyttade de första fångarna in i de fortfarande ofärdiga och fuktiga cellerna. Här skulle 3 000 fångar få plats. De överfulla cellerna och den urusla hygienen ledde till att en tyfusepidemi bröt ut på våren 1945. Hundratals fångar dog.

På ena sidan av gården var de stora salarna med sängar i fyra våningar.

På den andra sidan fanns småcellerna. Samma uppbyggnad som i gamla delen av fängelset. I öppningarna till cellerna hängde vita lakan med målningar av politiska fångar i Kina. I februari 2021 fängslades 47 Hongkongaktivister och tio av dem hade målats av med vit färg på vitt tyg. En installation av Loretta Lau, även hon från Hongkong. Utifrån syntes målningarna knappt, men inifrån cellen blev de väldigt starka.

En påminnelse om att diktatorer aldrig ändrar sin natur. Om vi inte är vaksamma blir vi en dag en del av systemet. 80 år har gått, vad lärde vi oss?

Agnes Chow Tin, född 1996. Hongkongpolitiker och aktivist.
Hennes kandidatur till valet i Hongkong 2018 blockerades av myndigheterna på grund av hennes partis förespråkande av självbestämmande.

Tonyee Chow Hang Tung, född 1985
Aktivist, advokat och politiker. Vice ordförande i Hongkongalliansen. Arresterades 4 juni 2021.

Joshua Wong Chi-fung, född 1996
Hongkongaktivist och politiker. Utsågs till en av 2014 års mest inflytelserika tonåringar av Time Magazine. Nominerades också till tidningens Person of the Year samma år. Nominerad till Nobels fredspris 2017.

Gwyneth Ho Kwai-lam, född 1990.
Hongkongaktivist och tidigare reporter för Stand News där hon rapporterade från fronten under Hongkongprotesterna 2019-2020.

Det var mycket att smälta, allt vi sett och läst. Lunchen blev sen, speciellt som restaurangen i den lilla fästningen var stängd. Det blev en bra bit in på eftermiddagen innan vi parkerade på det vackra men bilfyllda torget i närliggande Litomerice.

Kl tre på eftermiddagen fick jag äntligen min lunchlax och en riktigt god tjeckisk öl.

Sedan fortsatte vi västerut.

9 kommentarer:

Nette Cecilia sa...

Intressant ,men jag vet inte om jag skulle orka se det här .
Men en bra sak att det bevaras för framtiden som påminnelse om vad som kan hända med fel människor vid makten .
Du måste ha varit väldig hungrig innan du fick din mat .
Jag har tagit en pus från bloggen till nu då mina sommarmånader kommit in ! Tiden räcker inte till och vi blir ju inte yngre ,ha en bra dag ,Nette

Anita, de fyra blomsterhaven sa...

Normalt skriver jag långa kommentarer men nu saknar jag ord. Men jag har läst varje ord, tittat på varje bild, funderat, begrundat. Och som vanligt skriver du mästerligt. Du fångar mig med dina ord och dina bilder.
Tack Anni!

Kram

Lena i Wales sa...

Så mycket intressant och hemskt från Theresienstadt. Jag har besökt staden, men det var för minst 30 år sedan. Minnen av grymhet finns fortfarande kvar. Fast det ser ut som att de har rustat upp en del sedan jag var där.
Så hemskt att jag måste försöka smälta det. Så mycket grymhet att ta in.

Maribel sa...

Hej Anni!
Jag förstår att det var känslosamt och mentalt påfrestande. Att det funnits och fortfarande finns så mycket grymhet i världen, är svårt att förstå.
Vi har en skola i kommunen som ser till att deras högstadieelever åker till Auschwitz på skolresa, varje år. Tycker de har en otroligt klok rektor.
Ett mycket tänkvärt inlägg.
Kram /Marika

BP sa...

Intressant men naturligtvis väldigt deprimerande läsning. Theresienstadts läger är ju gigantiskt! Blev aningen överraskad över utbyggnadsplanerna bara drygt ett år innan kriget var slut.
Nutria fick jag googla. Lärde mig då att bävrar uppenbarligen livnär sig på gräs innan de "sågar ned" träd;-)
Överraskande var även "utställningen" med Hongkongaktivisterna. Ett annorlunda grepp att påminna om det som varit och det som utspelar sig i nutid både i Kina och Ryssland.
Personligen skulle jag inte vilja bo där. Undantag om jag var restaurangägare för alla turister som ville ta sig en titt och blev hungriga på köpet. Bra business kan jag tänka mig, åtminstone under sommaren.

Carina sa...

Tyvärr tror jag vi lärt väldigt lite och frågan är hur agerar vi och vad blir vi när rädslan hotar att fånga oss??

Jag skulle åka med min klass till ett koncentrationsläger när jag bodde i München men kvinnan jag bodde hos blev så upprörd, judinna, att jag avstog. Det var alldeles för stort sår för henne oh hon var alltid så mån om mig.

Kram, Carina

Violen sa...

Vilken ondska! Det gör ont att se bilderna och läsa texten och det förfärliga är att liknande hemskheter fortfarande sker på sina håll.

Vonkis sa...

Texten till bilden från duschrummet, den tog.

Fy fan vilken ondska människor besitter.

Kristinas oas sa...

Det är så mörkt även i denna tid. Inte har vi lärt oss något av historien inte. Just därför är det ännu viktigare att besöka och visa det som inte bara är bra och fint. Och som vanligt har du en förmåga att beskriva och visa det på ett utmärkt sätt.
Kram Kristina