22 november 2021

Maginotlinjens bunker och lantligt rustikt i Alsace

Från tyska Bad Friedrichshall körde vi direkt till franska Alsace och den stora vinodlaren Cave Vinicole i Cleebourg. Jag hade sett att de hade vår favoritdruva Auxerrois, så det var främst den vi provade.

Men här ville man sälja! Visst ville vi smaka på en Crémant också? Klart att vi ville! Det blev några lådor gott vin att stoppa in i bilen.

Sedan var det redan lunchdags, så vi körde på ortens små gator för att hitta en restaurang. Jag fascinerades av att alla hus hade gavlarna mot gatan. Nog ser det lite annorlunda ut?

På uteserveringen där vi satte oss fick vi visa våra covidpass och sedan fick maken sin Choucroute Alsacienne serverad på traditionellt vis.

Jag åt rökt lax med örtkryddad rösti. Mycket gott!

Klockan 14 öppnade dagens begivenhet - den gigantiska bunkern Fort Schoenenbourg, en liten del av den über-übergigantiska Maginotlinjen som byggdes efter första världskriget. Jag som lekte vid och i bunkrarna på Gotland som barn funderar lite över vilka dimensioner vi hade på vår försvarslinje i jämförelse med fransmännen ...

Å andra sidan gick tyskarna bara runt hela alltet när de invaderade landet.

Med trappor eller hiss tog vi oss trettio meter ned i marken för att vandra i kilometerlånga underjordiska gångar och få en känsla för hur soldaterna hade det. Tjocka dörrar stängde inne eller ute - beroende på hur man ser det.

Till vänster i bild ses ett P och en gubbe som slår ut armarna - det var där vi åkte ned. Man kunde nöja sig med att gå i gångarna vid 1, 2 och 3, vilket var fullt tillräckligt för att man skulle förstå, men vi gick såklart all in. Ända bort till 5, 6 och 7 var vi. Efteråt körde vi till P vid 8, men den bilden kommer senare i inlägget. Den röda linjen är en promenadväg ovan mark, det är det gråsvarta som gäller under ytan.

Lååånga gångar för att soldaternas sovplatser skulle ligga långt från fronten.

Gångarna var så långa att här fanns tåg som kunde föra både manskap och material från ena änden till den andra.

Ett litet spartanskt kapell.

Skafferi vid ett av köken.

Luftfilteranläggningen. Inkommande luft passerade 28 olika filter för att stoppa eventuell giftgas.

Här fanns två separata vattensystem, ett för dricksvatten o hygien, ett annat för brandskydd.

Trevåningssängar för soldaterna som sov och arbetade i treskift. Hur mådde man av detta? Under jord?

Matplatserna för soldaterna, i korridoren. Befälen hade såklart matsalar.

Och så kanske man behövde opereras för en skada?

Soldaterna målade på väggarna och flera av dessa målningar har sparats för eftervärlden.

Detta är en av nödutgångarna. Illustrationen på väggen visar från vänster: tunneln i genomskärning, schaktet med stegen och ett schakt innanför den öppna luckan. Tänk er att det övre schaktet på illustrationen, ned till de röda linjerna, är fyllt av småsten så att ingen kan komma in uppifrån. Vid utrymning öppnas luckan på fotot och manskapet klättrar uppför stegen bredvid. När alla kommit tillräckligt långt upp öppnas luckan vid den vågräta röda linjen och all sten faller ned i det tomma schaktet. Sedan kan man öppna luckan vid den lodräta röda linjen och klättra ut, för då har det schaktet tömts. Nu kan inte fienden heller klättra ned, eftersom det är sten överallt.

Lite humor, men kanske också alltför verklighetsnära?

En av kanonerna som stått i ett av kanontornen.

Ammunitionen till kanonerna fanns i stora burar som hängde i kättingar i takets traverser.

Det tog 2,5 timmar att se allt under jord. Och att gå i de lååånga gångarna. Sedan körde vi som sagt till den plats där vi kunde se det lilla som syntes ovan mark. Tre olika typer av kanontorn fanns och på håll kunde man inte ana att de var där. Det var svårt att förstå att det under våra fötter fanns så enorma byggnationer!

Vi hade inte långt att åka till vårt boende på Ferme Auberge de Molin des Sept Fontaines, ett riktigt härligt rustikt ställe.

Här tänkte vi också äta middag på den stora uteserveringen. Självklart fanns även bord inomhus.

De tre fönsterluckorna till höger är vår familjelägenhet. Vi hade en dubbelsäng, en bäddsoffa och ett rum med en våningssäng. Enkelt, rustikt, men inte så mycket att visa på bild ;-)

Vi valde samma mat båda två, pepparbiff med rödkål och suveränt goda pommes frites. Rödkålen var blandad med kokta kastanjer, udda och gott.

Vi fick olika porslin, från samma serie.

Maken valde ostar till dessert, men jag ville ha riktigt franskt - profiteroles med chokladsås!

Nästa morgon serverades frukosten inomhus. De sockerkakeliknande bröden i framkant av bilden vet jag inte vad de heter, men de var betydligt torrare och mindre söta än de såg ut att vara.

Jag fick dricka mitt te ur en skål med gäss och värden kom med resans godaste skinka, den ligger under osten längst bort i bild. Det här var verkligen en riktigt äkta bonnigt och personligt ställe - så härligt!

Vi gjorde en sak till i Alsace innan vi började färden norrut, men det blir i nästa reseinlägg och innan dess ska det komma en EFIT! Jag är mycket på Castor nu, så jag hinner inte riktigt med allt det andra jag skulle vilja hinna ...

6 kommentarer:

Maribel sa...

Hej Anni!
Vilken variation i dina reseminnen. Spännande med allt som är byggt under jord. Otroligt egentligen att man lyckats med det. Undrar hur det var att tillbringa längre tid där nere utan dagsljus. Har besökt saltgruvan i Wieliczka i Polen, och det var en upplevelse, där fanns så mycket fint att se, men att jobba där nere kan inte varit lika kul. Huset ni bodde i ser riktigt trevligt ut, och maten ser god ut.
Ha det gott /Kram, Marika

Carina sa...

Å jag som älskar rustik husmanskost i de flesta länder :) Jag blir sugen. Det låter spännande att gå därnere men jag kan lätt tänka mig att det var mindre kul att leva där under långa perioder. Krig är ju inte någon skiftverksamhet precis.

Druvan har jag nog aldrig druckit. Får se om jag kan testa den.

Kram, Carina

BP sa...

Maginotlinjen - ja, den ringde en liten klocka. Historia har aldrig varit min grej, så jag fick fräscha upp minnet hos Wikipedia. Byggnationen med tunnlarna påminner både om de underjordiska gångarna i Vietnam samt om kulvertarna på Gamla Karolinska Sjukhuset.

Stället ni valde för övernattning var ju helt suveränt. Maten också för den delen. Och vilka stora portioner. Porslinet var häftigt, som taget ur en annan tidsålder.

Violen sa...

Alsace, mat och vin, en härlig kombination! Återigen ett fullspäckat program. Kul att få följa med på resan.
Ha det gott!

Janicke sa...

Min bästa Choucroute har jag ätit i Frankrike, en vacker dag ska jag laga den grytan igen,så gott jag kan.
Tack för besöket i Maginotlinjen, jag har aldrig varit där. Dina reserapporter är berikande som vanligt!

Vonkis sa...

Maginotlinjen, vilket häftigt ställer.

Först såg jag bara P:et till höger, men så läste jag vidare och gubben med de utsträckta armarna hjälpte mig att hitta rätt på kartan.

Det skulle vara roligt att gå där någon gång men jag får ju klaustrofobi bara av att titta på dina bilder. Men tack för bilderna ändå :-)