Jag som knappt kan teckna en streckgubbe...

I södra Frankrike finns många grottor med förhistoriska målningar. Vi besökte en av de få som är öppna för allmänheten, Niaux, betraktad lite som juvelen i kronan. Här släpps bara ett bestämt antal turister in varje dag för att inte förhållandena i grottan ska ändras och målningarna förstöras. Man måste ringa och boka plats i förväg, speciellt om man vill gå på den engelskspråkiga visningen.

Målningarna upptäcktes för 100 år sedan av en man och hans två söner, men de var inte de första som varit inne i grottan. Här finns också rolig grafitti från 1700-talet, ja den äldsta jag såg var från 1609. Rena "tagsen" klottrade på väggarna, ibland ovanpå de förhistoriska målningarna.

Hittills har man utforskat 14 km underjordiska gångar och funnit dekorationer i de två yttersta kilometrarna, men det är fullt möjligt att fler hemligheter kan finnas längre in i gångarna. Flera underjordiska sjöar försvårar utforskningarna.

Omkring 500 meter från den ursprungliga ingången finns en mindre målning bestående av två bisonoxar och en rad symboler. Djupare in i grottan når man den stora Salon Noir där de ljusa kalkstensväggarna är dekorerade med bison, hästar, stenbock, kronhjort och en hel del mystiska tecken. De flesta målade i svart, men det finns också symboler målade i svart, rött och brunt - man har använt sig av kol, manganoxid och rödockra. Målningarna har tillkommit under ungefär ettusen års tid; de äldsta är ca 14 000 år gamla.

Djupare in i grottan får man inte komma. Här inne har forskarna hittat en unik målning av vad man tror är en vessla, men även förstenade fotavtryck från tre barn. På den väg vi går för att se Salon Noir har många ristningar och andra dekorationer förstörts, dels av besökare men också av översvämningar.

Eftersom man inte får fotografera inne i grottan har ett förhistoriskt centrum öppnats med utställningar, bildspel och fantastiska avbildningar av grottan och dess målningar. Med hjälp av modern datateknik och ultraljud har man kunnat återskapa Salon Noirs form och de sex panelerna med målningar så som de sett ut från början. Det är här mina bilder, utom den översta, är tagna.

I parken utanför finns möjlighet att prova spjutkast med atlatl (ett redskap som utnyttjar hävstångsprincipen och gör att ett spjut kan kastas iväg med stor kraft - vet inte om det finns något svenskt namn), måla grottmålning med traditionella pigment, vandra under ett konstgjort vattenfall, gå vilse i en bambulabyrint, prova på att göra upp eld m h a flinta mm mm.

Just spjutkastningen tyckte grabbarna var oerhört rolig, speciellt när jag försökte...