Sidor

måndag 2 maj 2011

Nu får det vara nog

Sista kurstillfället på keramiken och jag skulle fatta beslut om fortsättning eller ej. Det blev nej.

Hur roligt det än är att få prova alla sina idéer är det inte roligt att sedan få se hur saker spruckit när de torkat för fort (där borde väl ändå lärarna hjälpa till?), hur glasyrer inte fungerat (är det vi som ska experimentera eller borde vi få lite vägledning?), hur ugnar sätts på fel värme, hur saker går sönder och man möts av en liten lapp med "ursäkta", hur 8 extra elever från annan grupp trängs med oss som redan är tolv i de trånga lokalerna...


Så det här kavlade fatet, som kunde blivit snyggt, åkte direkt i soporna istället. Varför?


Ja, på riktigt nära håll ser min skål kanske lite fin ut.


Men inte när man ser hela. Ser hela flammigheten. Detta p g a att lärarna ställt in fel temperatur på ugnen så att keramiken inte tar åt sig glasyr. Jag har fått blanda glasyr och tapetklister för att få färgen att fästa - och är inte nöjd med resultatet.


Samma sak med denna skål. Inget rolig alls. Idag får vi veta att man kan ställa in keramiken i ugn och värma till 200 grader så kan glasyren fästa utan tapetklister. Jaha. Varför fick vi inte veta det förra gången?


Min wasabigröna skål minns ni kanske? Sonen ville ha annan färg på utsidan, men det svarta "trollguldet" var slut så jag kletade på tapetklisterblandad röd. Det var ju så kaotiskt förra gången att man liksom fick ta det man kom åt. Gillar inte resultatet.


Däremot är förmodligen detta min skål. Oj. En hyfsat snyggt glaserad! Man kan nästan ana melonmönstret på utsidan, i alla fall i verkligheten.


Insidan var lite kladdig, men fullt godkänd.


Så vad gör man? Den wasabigröna fick ytterligare ett lager tapetklisterblandad färg på utsidan. Nu fanns det gott om trollguld, så den tog jag.


Den lilla blåflammiga skålen fick trollguld på utsidan och vitt inuti.


Min blommiga skål likaså. Kan det bli värre? Ja, det är klart att det kan - men det blir personligt.Typ.


Ett stort skröjbränt fat fick vit glasyr och så lade jag på de fjärilar och en del blad som jag hade kvar. Turkos, rött och några olika gröna färger - tror jag.


Ett fågelbad hade läraren haft sönder, ett fågelbad som inte varit i ugn slängde jag, men detta fick matt duvblå glasyr och några löv.


Och min raka skål med löv fick vit glasyr och ljusgrön kristall på bladen.

Slutresultatet får jag se den 17 maj. Sedan är det definitivt slut. Lite trist är det att jag aldrig fick använda de fina dekaler jag köpt. Kanske att jag kan ge dem till en duktig vän i utbyte mot att hon drejar en mugg till mig?

5 kommentarer:

Susjos sa...

Mycket är ju jättefint för mina ögon,men jag förstår din frustration när lärarna inte ger er vägledning! Klart du inte går en kurs till-inte i den regin i alla fall!

Janicke sa...

Men så trist! Hoppas verkligen att du delger lärare och kursledning dina synpunkter! Vilka klantar.

Pockethexan sa...

Fy f-n att det inte ska kunna gå juste till när man ska skapa saker ihop o som du säger att du som elev ska inte behöva vara försöksperson o se vad som blir rätt när det är deras jobb att veta det o att ha koll på att det blir rätt utfört...

Jag blir också arg å dina vägnar, för jag ser ju att du verkligen har ögon för konst o för det som är vacket, för du slänger inte bara ihop något utan det är tanke bakom allt o det blir snyggt det du gör<3
o jag som hade tänkt beställa en tekopp av dig....<:(

Kramis ifrån en som har som förslag att du via bloggen efterlyser någon som har tillgång till en "keramikugn" så kan du fortsätta skapa där, för man ska inte stoppa en sann konstnär..

Cari sa...

Håller med de tidigare inläggen - du ska absolut ge din negativa kritik till kursledningen/organisatörerna. Det ska väl inte vara så att ni ska testa? De ska ju vara lärare och lära er.
Så på dem bara. Och försök sen att hitta en annan kurs.

Mia sa...

Åh vad jobbigt när det blir så där...så mycket arbete som det ligger bakom.
Då har jag full förståelse för att du inte fortsätter...