Jag hade spanat in vårt hotell för flera år sedan,
läst recensioner och kikat på bilder.
Visste att jag vill bo där när tillfälle gavs.
Och nu var det dags.
Ett litet personligt hotell med blåregnet klättrandes uppför fasaden.
Vackra detaljer på fasaden, bra läge strax söder om Bryssels centrum.
Frukostmatsalen var proppfull med saker, antika och moderna.
Som rena loppisboden!
Gästerna delade bord.
Vid vårt bord satt en israelisk familj med tre barn.
Varje rum hade en broderad nummerskylt.
Vårt rum var gigantiskt, med plats för fem personer och fem meter i takhöjd.
Ett stort fönster i rummets kortände, med vackert blyinfattat glas.
Vi tassade upp i trapphuset för att kika på resten av huset
när det inte fanns andra gäster där.
Det var lika personligt och överbelamrat av prylar och växter.
Vissa rum var väldigt vackra!
Och så fanns där än fler blyinfattade fönster!
Andra frukosten berättade Madame om sitt liv för oss. Om mamman och pappan som båda var gifta med andra när Madame blev till, om barnen som fått lägenheter av henne och om barnbarnen som hon inte ville ta ansvar för. Om maken från Colombia. Om åren i Colombia och Kongo. Hon visade foton och vi var helt fascinerade.
Men vi började känna ett behov av att rensa.
Det kan ju bli för mycket av det goda. Även om det är vackert.
Eller kitschigt.
Eller bara är.
Och sista morgonen kände vi att, nej, det var inte så bra som vi först trott. Madame var helt klart en businesskvinna med hårda nypor. Allt kändes ganska utstuderat och vi tröttnade på att äta frukost på det som upplevdes som andras rester.
När vi kom tillbaka på eftermiddagen för att hämta våra väskor tänkte vi säga adjö, men då var vi inte intressanta längre utan frågan vi fick var:
- Väntar ni på taxi eller varför står ni här?
Allt är inte guld som glimmar.
5 kommentarer:
Tänk att vattna alla blommorna, jösses.Och hur kommer man åt att damma.
Jag tänker visst bara praktiskt.
Vilket fantastisk hotell du fann !! Precis som man önskar att det ska vara, personligt med många detaljer och inte för stort. Jättevackra bilder och man kan ju faktiskt tro att det är rena drömmen.
Men... man måste nog som ni bo där för att upptäcka verkligheten och se vad som döljer sig under ytan. Det var en onkeligen en trist avskedshälsning från "Madame" ! Hoppas ni hade en trevlig vistelse i Bryssel ändå !!
Svar: Klart jag har badat !! Senast igår då nästan hela ön var utan el och mycket annat inte fanns att göra. Simmar, flyter, plaskar, slappar och njuter.. ;-)
Önskar dig en riktigt skön helg Anni!!
Man får en känsla av att det bara blir svårare och svårare att hitta det genuina......och det är synd.
Nej, sorry! Jag hade blivit galen i detta myller. Hon borde öppna ett museum i stället. Å det där frukostbordet får mig att tappa aptiten - matberg har då aldrig varit nå't för mig. De blyinfattade fönstren gillar jag dock - i en kyrka eller så...
Bra skildring i ord och bild av era dagar i Bryssel!
Men nu måste jag vila mig från alla prylar o alla sockerbomber ;)
Skicka en kommentar