Charmiga Käseglocke i Worpswede

Tankarna gick omedelbart till Elsa Beskows Hattstugan när vi kom fram till denna underbara byggnad i skogen i Worpswede. Huset kallas "Käseglocke" eftersom det ser ut som en ostkupa och byggdes 1926. Arkitekten Bruno Taut (känd från flera huskomplex i bl a Berlin) hade publicerat designen i tidskriften Frühlicht 1921 som ett exempel på alternativ arkitektur, men aldrig byggt något.

Edwin Koenemann som byggde huset, kallade sig författare när han kom till Worpswede från Bonn med sin fru Frida Rogge. Han ville bli konstnär men misslyckades och efter att ha misshandlat sin fru var han åtskilliga vändor på psykiatriska sjukhus där han träffade Grete Barleben. I Worpswede ansågs han vara en mystisk kuf som bodde ute i skogen med sin "hushållerska" Grete efter skilsmässan med Frida. Ingen ville ha med honom att göra, men en dag fick han tidskriften Frühlicht av en arkitekt och studerade genast Tauts skisser noggrant. När huset sedan började byggas gjordes en del ändringar på fasaden jämfört med originalskisserna.

1930 skapade det fantasifulla paret en mur, trappa och sittplats utanför huset av klinker, stenar, keramiska skärvor och glasstycken.

När Grete dog gifte Edwin om sig med Editha Voss och det var hon som efter hans död 1960 bodde ensam i huset tills hon själv avled 1992. Käseglocken renoverades, blev museum och den förr så hånade Edwin Koenemann är idag en av Worpswedes absolut mest kända personer.

 Men nu går vi in - eller hur? Och tänk på att alla bilder är klickbara.

På bottenvåningen finns vardagsrum, sovrum och kök. I mitten av byggnaden står eldstaden och skorstensstocken som delar upp huset i tårtbitar. De flesta av de geniala inredningsdetaljerna är uttänkta av Edwin och hans fru, som den lilla öppningen i taket vid spisen, där kunde Edwin dra upp kaffepannan till sitt arbetsrum.

Överallt finns det konstföremål, keramik, glas, möbler, lampor, tavlor, textilier, blyinfattade fönster - ja även spisen är designad.

Det rundade taket möjliggör hyllor för ännu mer konstföremål och konsthantverk. Hela huset är som synes klätt med träpanel invändigt.

Övervåningen är helt inredd med möbler av Heinrich Vogeler, som jag skrev om i förra inlägget från Worpswede. Här finns en stor ateljé (ovan) och ett sällskapsrum (nedan), separerade med hjälp av en nisch som bildar en liten arbetsplats.

Arbetsplatsnischen, med träväggar inåt och ...

... skåp för konst utåt.

Precis vid trappan finns ett litet litet gästrum.

Här ryms i stort sett bara en friflygande säng, ett skåp och ett tvättställ.

Här syns konstruktionen lite bättre, sängen är inte en rektangel utan har en helt egen form.

Nu följer foton på en del av all konst och konsthantverk. Allt var inte i min smak, men totalen var så oerhört charmig. Vid besöket fick vi en lista där alla föremål stod tillsammans med vem som gjort dem. Ett sant konstmuseum med oortodox display.

Ytterligare en variant av Vogelers vackra stolar.

I trappans innerkurva fick ett tittskåp plats, här syns Vogeler i sin snickarverstad.

Keramik kavlad på bubbelplast. (Så kan man göra med choklad ...)

Tyvärr är inte alla foton skarpa, det var lite mörkt inne i stugan.

Det stora skåpet i sovrummet på bottenvåningen är ursprungligen ett köksskåp från 1800-talet. Det målades av Fritz Uphoff 1923.

I köket var det den söta spisen och kakelväggen som intresserade mig mest.

Jag har varit svag för Delftporslin sedan jag var liten, minns chokladaskarna där varje chokladbit var inslagen i ett papper med delftmotiv och i askens mitt låg en liten kakelplatta med samma motiv. Dem fick jag samla på och de fem jag hade sitter idag inkaklade på väggen i min tvättstuga.

Från Worpswede hade vi inte långt till nattens bostad i Osterholz-Scharmbeck. Vi bodde på bottenvåningen i detta hus med trevligt värdpar och kelig hund.

Två fräscha sovrum, det ena med stor teve att se fotbollen på.

Ett rejält kök, fullt utrustat

och uteplats i trädgården.

Vi åt den mat som vi fått med oss från den grekiska restaurangen i Grossenbrode (ja, vi har kylväska som kopplas in i bilen) och lite ostar som faktiskt följt med ända hemifrån eftersom vi inte ville att de skulle ligga kvar och bli dåliga när vi var bortresta.

Vår tyske värd undrade hur dags vi ville ha frukost och när jag svarade 8 - halv 9, sa han med stor ironi:
- Jag är tysk. Exakt när vill ni ha frukosten?
Exakt klockan 8 nästa morgon kom frun med två brickor till oss.

Nästa dag åkte vi till ett ställe som gav helt andra tankar än Worpswedes inspirerande konst.