Fantasifulla sagoträdgården Les Jardin d'Etretat

Nu ska jag visa er en trädgård som inte liknar något annat, Les Jardins d'Etretat i franska Normandie.

Hit körde vi längs kusten från belgiska Brygge.

I bukten mellan de höga kalkstensklipporna ligger den fina orten Etretat, där har vi varit förut. Då med alla fyra barnen, så det var en helt annan sorts resa. Nu var det bara maken och jag.

Klippformationen där borta, Aiguille d'Etretat, är av förståeliga skäl ett signum för den lilla turistorten. Jag blev rätt glad när de två turisterna satte sig så snyggt framför stupet.

Ser ni att det finns en grotta till vänster om den spetsiga klippan? Där finns ett helt tunnelsystem som man kan ta sig till när det är ebb. 1792 förliste ett svenskt skepp i en svår storm och sjömännens  kroppar flöt iland längs stranden. En kropp hittades på den stora hyllan i grottan, men när den togs till staden för att begravas bredvid sina vänner vaknade sjömannen upp. Han hade svepts in i grottan och undgått att drunkna. Grottan kallas sedan dess för Trou a l'Homme ("manhåla").

Åt andra hållet är naturen lika dramatisk. Ni ser väl folket som går där borta, både på stranden och uppe på klippkanten?

Här uppe ligger också Chapelle Notre Dame de la Garde, ursprungligen byggd i mitten av 1800-talet, förstörd i andra världskriget och sedan återuppbyggd, vilket innebär att det finns en stor parkeringsplats för oss som vågat oss på att ta bilen uppför den smala vägen. Halvvägs upp mötte vi ett litet turisttåg och fick backa en bit eftersom det inte fanns plats för möte.

På andra sidan vägen ligger den lilla entrén till trädgården och när man gått in genom grinden öppnar sig en sagovärld med slingrande gångar och formklippta buskar. I Villa Roxelane bodde i slutet av 1800-talet den då kända komediennen Madame Thebault. Hon var god vän med Claude Monet och det var han som övertalade henne att plantera en unik trädgård.

Idag är trädgården en kombination av tuktade växter och modern konst. Först kliver man in i Le Jardin Avatar, inspirerad av filmen med samma namn.  En stor vridbar nyckel sitter i ett av träden. Vrider man på nyckeln och lyssnar vaggas man in i början av en saga ...

Fiskar i spegelglas gömmer sig som ett skimrande stim i en buske.

I Jardin d'Elements representeras havet genom att buskarna är klippta som vågor,

här står också Monet själv och målar av den vy han så ofta målat.

The Tree Hugger Project består av ett antal figurer skapade av Agnieska Gradnik och Wiktor Szostalo och har rest jorden runt sedan 2005. Hur länge de blir kvar här vet jag inte.

Största sevärdheten är Samuel Salcedos stora huvuden som ligger nedbäddade i Jardin Émotion. Buskarna är klippta i böljande snäckformer som en hyllning till de ostronodlingar som en gång fanns vid Etretats klippor, grundade redan av Marie Antoinette.

De stora runda huvudena visar en hel skala av mänskliga känslor.

Trädgården öppnade för besökare 2016, det är förmodligen därför den är så pass okänd. Det var väldigt få som gick in i trädgården jämfört med hur många som gick runt på klippan utanför.

Min favorit, trots de maffiga huvudena, blev dessa sakta svingande keramikhängen i Jardin des Bruits de la Nature. En otroligt rofylld och behaglig upplevelse! Until the Word is Gone, av Sergey Catran, är en kombination av konst och vetenskap. Sedan jag kom hem har jag utan lycka kikat runt i mina träd för att se om jag har tillräcklig höjd någonstans för att kunna skapa något liknande.

Etretat är värt en resa!

(Jag har varit utan internet/wifi/mejl/teve i några dagar, så min EFIT brann inne och jag ligger grymt efter i bloggläsandet. Återkommer!)

Trädgårdsfägring