Småskaliga charmiga Brygge, väl värt en resa

Anledningen till att förra inlägget blev så välfyllt av belgisk dryck var dels för att den belgiska ölen är världens bästa och dels för att jag inte kunde begränsa antalet foton jag ville lägga upp från fantastiska Brygge. Ja, det blir faktiskt ytterligare ett inlägg, från vårt mysiga B&B som jag tycker är värt lite reklam.

Från trädgårdsutställningen i Appeltern tog det ungefär tre timmar att köra. Sedan tog det dryga halvtimmen att hitta parkeringshus och promenera till vårt B&B. För i den här staden är det då inte lätt att hitta parkering! Det som ligger bäst till blir snabbt fullt, men det vi ställde bilen i kändes tryggt och bra. Viktigt, eftersom vi hade så mycket packning kvar. Vi tar bara med en övernattningsväska (och kylväskan) när vi ska bo någon enstaka natt, släpar inte med oss all packning in på rummet.

Redan på tidigt 80-tal sa en väninna till mig att jag borde åka hit, att jag skulle älska staden. Varför tog det så lång tid för mig att komma hit och upptäcka att hon haft helt rätt? Vad är det då som är så speciellt med Brygge? Kanalerna förstås! De vindlar sig genom staden, kantade av låga gamla hus och trädgårdar.

Hela den gamla stadskärnan är småskalig med massor av fina arkitekturdetaljer. Tänk att ha ett burspråk ut mot vattnet sådär som det röda!

Eller ett ännu större, som dessa. De olika stilarna blandas med självklarhet och passar så väl ihop. Bidrar till stadens charm.

Katolska kyrkan Onze Lieve Vrouw

Broarna över kanalerna är också många, liksom båtarna fulla av turister.

Jag rekommenderar en tur med båt, det är något speciellt med att se allt från vattnet. Det finns massor av olika bolag, men på det här stället var det kort kö och dessutom skugga - mycket viktigt när det är 35 grader ute!

Vår guide var trevlig och mycket rolig. Han var med rätta stolt över sin stad och inte alls lika glad över vissa moderniteter som byggts istället för att rusta gamla hus.

Tea house, kallade han alla dessa små lusthus som prydde kajerna. Här ett välskött och romantiskt sådant.

En populär sevärdhet är tornet Belfort Van Brygge (vi som sett filmen In Bruges vet vad som händer där).

Men att köa i en timme för att få gå upp i tornet kändes inte kul i värmen. Här får man vänta på att folk kommer ner innan det släpps upp fler och då har man ingen egentlig aning om hur lång tid det tar. Våra vänner gick dit igen på måndagsmorgonen och då var kön obefintlig, så det är ett tips till den som vill se vyn över staden.

En av alla broar leder direkt till Beginergården (Begijnhof).

Detta är en stilla oas där turisterna ombedes tala lågt. En stor trädbevuxen kvadratisk gräsyta omgärdas av vita hus. Jag gick ensam på stigen rakt igenom gräsytan när de andra gick runt längs husen och jag slogs av hur otroligt fridfullt och tyst det blev. Trädens sus gav en sakral känsla.

Idag är detta ett kloster för Benediktinernunnor, men det byggdes ursprungligen för Begijnerna, en religiös rörelse från 1200-talet.

Självklart kryllar det av turister och allt vad som hör där till. Hästdroskor till exempel. Mitt för bron över till Beginergården är en av samlingsplatserna för dessa droskor, men så finns här också en speciell fontän med vatten till hästarna. På den här sidan var vattnet avstängt, men på andra sidan flödade det ur hästens mun.

Belgiska våfflor med alla möjliga mumsiga tillbehör fanns i varje gathörn (liksom chokladbutiker). Till min sorg såg jag att dessa våfflor också säljs på Västerlånggatan i Stockholm nu, sådant tycker jag är trist. Varför inte ha svenska våfflor med hjortronssylt - det bore väl exotiskt till tusen!?

Det pågick en konstutställning i det stora formatet, både på kanaler och inomhus.

Den stora valen av StudioKCA är byggd av plastskräp från havet - dock inte från den belgiska kusten utan från Hawaii. Frivilliga från Hawaii Wildlife Fund har hjälpt till att samla skräp.

Koreanska arkitektfirman OBBA suddar ut gränsen mellan kaj och kanal med sin flytande ö.

Stora skyltar berättade att man inte fick bada från konstverket, men vem brydde sig om det? Vi undrade hur rent vattnet var ...

Från spanska Selgasandos "paviljong" fick man däremot bada eftersom slussarna oftast är stängda, vilket gör kanalen mindre farlig för badande.

Att den här moderna bron av Jaroslaw Kozakiewicz också ingick i konstutställningen förstås jag först nu när jag kikar i katalogen. Det betyder att den är borta nu eftersom allt togs bort den 16 september.

Ett av de moderna hus som vår båtguide visade oss ville vi se närmare på, bara för att det är så ofattbart att man får bygga en sådan legokloss i den vackra miljön.

Men när en tredjedel av husen i centrum står och förfaller för att restriktionerna gör det för dyrt att restaurera dem är detta kanske alternativet? Husägaren låter huset förfalla tills det inte går att bygga upp igen utan måste rivas. Sådana exempel finns även i Sverige, t ex på Djurgården i Stockholm.

Vilket hus tar turisterna flest bilder på? Detta ...

eller detta?

Själv älskar jag gamla hus, speciellt från Art Noveau-tiden

men också andra tiders stilar. Det är därför jag tycker så mycket om att gå i Europas gamla stadskärnor.

Vill man se andra byggnader finns det fyra väderkvarnar på rad längs en kanal öster om centrum. Det är en trevlig och tämligen turistfattig promenad att gå från kvarn till kvarn.

Några av dem kunde man dessutom gå in i, men det gjorde vi inte.

Självklart finns det massor mer att göra i Brygge, men jag hade lämnat all planering över till min väninna och lät henne gå med kartan och styra vår väg. Jag hade planerat hela vår bilsemester och då var det oerhört skönt att helt släppa kontrollen till någon annan för en helg och bara följa med.

Från Brygge körde vi ner i Frankrike, men först ett inlägg om vårt mysiga B&B.