Gammal skåpmat för porrsugna

Hela helgen har jag njutit av det underbara vädret, äntligen, äntligen, äntligen! Jag älskar att vara ute i trädgården och njuta av värmen, solen, fåglarna, ekorrarna, blommorna. Samtidigt älskar jag att resa. Se annat, få nya intryck. Det finns så mycket att se och göra!

I sommar blir det Tysklandssemester, det är inte första gången. Vi ska få till både hav och berg, öl och vin, natur och kultur - ungefär som vi brukar. Och så ska sönerna få träna tyska, äldste sonen gillar inte när jag på min hemsnickrade tyska kallar honom för henne - ha - då får han väl prata själv då! Jag har aldrig läst tyska!

Förra sommaren var vi i Normandie knappa två veckor, jag hittade just min "porriga" reseberättelse. Det roliga med blogger är att jag kan lägga in bilder också!

Så här hade vi det:

Vägporr?
Ja, breda vackra motorvägar som skar genom det underbara böljande landskapet med sina slott, byar, fält, kossor och lövträd. Smala slingrande småvägar där man var tacksam över att man inte mötte andra bilar. Och tacksam över att någon klippt häcken som hängde över kanten så att bilen precis kunde ta sig fram. Men också spikraka vägar, som i Norrland eller USA, där man kunde se långt, långt framåt. Vägar som skar genom de små byarna och deras bagerier, charkuteriaffärer, tobakshandlare och stenhus. Och så rondell på rondell på rondell…

Chansonporr?
Ja, vi hade för lite cd-skivor med oss. Efter att ha lyssnat till Elvis, Beatles och Sting ett otal gånger, bestämde dottern och jag att vi måste köpa något nytt. På kvällen den 14 juli hade jag sett tv-sändningen från en utomhuskonsert i Paris där en liten oansenlig fransman med skrynklig kavaj sjöng ljuva ballader inför en jättepublik. Så omaka. Så franskt. I mataffären hittade jag hans senaste cd. Sa till dottern att det här är en liten söt fransman, honom tar vi. Hon tittade undrande på mig, men accepterade (det är ju jag som betalar…) och efter tre takter i bilen var hon frälst. När cd:n gått fjorton gånger i rad hade sönerna tröttnat. Så sista dagen, när vi shoppade loss i St Lo, hittade vi en cd-rea och skrattade oss igenom högarna, tills vi stod med ytterligare tre skivor med lille Raphael. Hehe. Köpte Star Wars-musken som tröst till killarna...

Krigsporr?

Jo, om man ser det så. I Normandie kan man verkligen frossa i D-day-minnen. Det kryllar av monument, minnesmärken, muséer, krigskyrkogårdar och annat. Vi förberedde oss bl a genom att titta på dvd:n ”Den längsta dagen” och att prata mycket med barnen. Så såg vi den gripande 360-graders filmen i Arromanches där man växlade mellan bilder av stränderna idag och invasionsbilder, dagens böljande ängar och krigsfälten, en normandisk bondgård idag och hur den såg ut som krigssjukhus. Ljudeffekter och flygscener fullbordade upplevelsen. Mycket starkt! Därefter till muséet i samma stad som visade hur de allierade byggde upp en hamn med hjälp av enorma betongkonstruktioner, 18 meter höga, som transporterades från England till Arromanches med hjälp av tre bogserbåtar per betongblock. Väl framme sänktes de ner på botten för att bli enorma vågbrytare. Flera av dessa ligger fortfarande kvar efter alla år och kan ses från stranden.

Avslutade temat med den amerikanska krigskyrkogården vid Omaha Beach. Rad på rad på rad på rad med identiska vita marmorkors, de flesta med namn, många utan. Nedanför sträckte den fantastiskt vackra sandstranden ut sig.

Korsvirkesporr?

Jisses, ja. Vällustiga stönanden och en del vrål hördes i bilen när vi kom till de fashionabla badorterna Trouville och Deauville… Vi var ju så glada över alla små korsvirkesbyar vi redan besökt, som lilla söta Etretat vid kritklipporna och stenstranden. Bodde själva i ett härligt korsvirkeshus den första veckan, med stockrosor, klematis och ankdamm. Men inget kunde jämföra sig med det enorma överflöd på korsvirke som dessa två badorter bjöd på! Med tinnar och torn, fönsterkupor och blomsterlådor. Alldeles, alldeles obeskrivligt underbart!

Chokladporr?

Ja, ingen avhållsamhet här, inte. Många nya goda sorter har jag provat. Sötast och sliskigast och godast var en vit choklad med kokosflingor… En annan, med mjuk krispig nougat i mitten var också ljuvlig…

Trädgårdsporr?
Ja, det blev en del av den varan också, Monets trädgård t ex, men också en enorm majslabyrint och en del slottsparker. Barnen suckar när de får veta vad vi ska göra, men uppskattar alltid parkerna när vi väl är på plats… En halvruffig skogspark duger ju utmärkt som miljö för orchanfall…

Matporr?
Ja, självklart! Musslor, snäckor, havskräftor, räkor, patéer, ostar & viner, köttbitar, croissanter, pain au chocolat, crèpes, mera ost & vin, quiche, frasiga finpärska baguetter, chokladmousse, chokladmousse och chokladmousse… och inte att förglömma det lilla hålet i väggen som visade sig innehålla en ljuvlig liten couscousrestaurang inredd som tågkupéer med hatthyllor och välputsade mässingsgavlar på båsens sidor. Som enda gäster fick vi total uppmärksamhet av den ensamme man som skötte hela stället – och en fantastisk måltid!

Hårdporr?

Ja, i betongformat! En mycket intressant promenad genom Le Havres återuppbyggda centrum som bombades sönder fullständigt i kriget. Arkitekten Auguste Perret fick som uppgift att bygga ett nytt centrum, på kort tid och utan resurser. Allt byggdes i betong. Barnen var minst sagt skeptiska när jag berättade om vårt resmål, men jag tror att de ändrade uppfattning när de fick se på vilka sätt arkitekten utnyttjat betongens möjligheter. Och den enorma betongkyrkan var en riktig upplevelse med sitt höga glasprydda torn där ljuset fick glasens starka färger att lysa. (Ja ja, är man arkitektdotter, så är man…)

Kommersiell porr?
Ja, Mont St Michel är ett kommersiellt jippo. Ett väldigt vackert sådant. Vi har gått runt den lilla ön på den av ebben blottlagda sanden, vandrat upp och ner för gränderna och den turistfyllda huvudgatan, besökt fyra små dyra muséer och ätit en hyfsad god middag vid ett fönsterbord med vacker utsikt. Men själva klostret fick inget besök av oss. Den lilla uppnästa fransyskan som satt i biljettkassan vägrade att låta dottern gå som under 18 när vi inte hade legitimation med oss som bevisade hennes ålder. Hon fick gå in för 5 Euro, som det kostade för 18-25-åringar. Vi ifrågasatte var det stod att vi måste visa leg, för det stod ingenstans. Den lilla uppnästa kläcker då ur sig att ”5 Euro är väl inte så mycket?”. Hon fick en rejäl utskällning på någon sorts franska av maken och sedan struntade vi i att besöka klostret. Jisses, vi har väl sett kyrkor förr?

Annat snusk?
Annars var det ont om den sortens dumt franskt uppförande. Vår värdinna i första huset visade sig vara en handlingskraftig dam, som utan tvekan drog på sig gummihandskar och med hjälp av en glasburk tömde toastolen för att sedan sticka in armen i kröken och gräva runt efter fynd när vi redan första dagen fick stopp i toan. ”Tres gros kaká”, kommenterade hon utgrävningen, så det blev vårt stående uttryck resten av resan…