Hon gillar blått, precis som jag, men när hon målar om saker målar hon dem helst vita. Det här lilla växthuset köpte vi båda två samma sommar, men mitt blev blått. Blå keramikklot har vi båda två. I flera år köade vi tillsammans en tidig lördagsmorgon i maj för att fynda på en årlig kruk- och växtutförsäljning som tyvärr upphört (min gissning är att det hade med nya kassaregisterlagen att göra).
Av någon anledning var det alltid väninnan som lyckades förhandla till sig de bästa priserna på den utförsäljningen, hon fyndade alltid så fantastiskt! Och det har hon fortsatt med. Ett stort nöje för henne är att gå på loppis och hitta saker som hon kan göra om, sätta sin egen prägel på. Måla vita.
Varje gång jag kommer hem till henne måste jag gå runt och kika vad som hänt sedan sist, ändå missar jag massor av detaljer.
Hon kan konsten att kombinera de mest udda ting så att magi uppstår.
Självklart lyckades hon få ett parti gamla fönster till ett bra pris. Självklart lyckades hon få en kunnig och pålitlig hantverkare att bygga ett vackert lusthus av dessa fönster. Självklart fyller hon sitt lusthus med nya fynd hela tiden!
Och vi har den stora lyckan att få sitta i denna dröm för att äta kräftor!
Traditionen säger att U gör ansjovispaj, M står för kräftor, L för ost och bröd och jag för en chokladig efterrätt. I år kunde L inte komma, inte heller C som inte varit med på en tid. U, M och jag bestämde att vi träffas ändå, vi ville ju mumsa kräftor tillsammans!
Så satt vi där och pratade medan augustikvällen mörknade. Det var lugnt och fridfullt och alldeles alldeles underbart!