EFIT - en regnig septemberfredag

7.00
Jag har sovit i gästrummet den senaste veckan
när maken hostat en del.
Bilden tog jag senare på dagen
eftersom jag missat att det var EFIT!

8.00
Tillbringar den regniga morgonen
med en bok och tebaljan
på verandan.

9.00
Gör en paus i läsandet
för att etikettera min syltade squash
under tiden som tomatchutneyn kokar upp.

10.00
Chutneyn har puttrat klart
och ställs ut för att svalna.

11.00
Kollar om köttet tinar som det ska.
Vi ska ha middagsgäster imorgon,
därav förberedelserna.

12.00
Av samma anledning letar jag efter Amaretto
som jag var säker på att vi hade i spritskåpet.
Skickar ett mess till maken
så han kan handla på lunchen.

13.00
I hobbyrummet, det som förr beboddes av söner,
ska maken klä om en liten soffa
(som en gång stod i dotterns rum).
Nu ska jag ge mig på att röja lite
i andra halvan av rummet.

14.00
Hänger upp en glaskula som föll ned
när jag sågade av den gren den hängde på.

15.00
Så här ser det ut utanför grinden.
Världens pöl!
Våra tallar släpper barr så det blir tvärstopp.
Jag får sopa bort lite barr,
så det kan rinna undan.

16.00
I dagens allmänna plock
ingår att samla ihop stickningen.
Hade gärna satt mig med den en stund,
men den får vänta till ikväll.

17.00
Nu är det den tiden när jag
för en ojämn kamp med alla timer.
Vi har många lampor på timer och
det mörknar så fort, vecka för vecka.
En regnig dag med hibiskusen intagen
blir det ännu mörkare.

18.00
Maken har kommit hem med matvaror och likör.

19.00
Dags för match!

20.00
Till matchen dricker jag Milky Oolong,
ett tips jag fått av Jossu.
Köpte teet i Edinburgh.

21.00-22.00
Matchen är avbruten eftersom några idioter
i djurgårdsklacken (suck)
har tänt pyro.
Jag passar på att fixa med morgondagens efterrätt.
Strax före 22 drar matchen igång igen
och DIF vinner med 5-4.
Gammgubbarna levererar!

23.00
Jag har plockat undan i köket,
diskat och slängt förpackningar,
men ni får se en bild på de sista tomaterna.
God natt!

EFIT - Ett Foto I Timmen

Yorkshires ljuvliga kustbyar

Vår resa österut över North York Moores ledde oss fram till kusten och den kända staden Whitby. Här skrev Bram Stoker boken om Dracula och Captain Cook gav sig ut på upptäcktsfärder med HMS Endeavour. Både Dracula och Cook har museum i staden, men vi kom efter stängningsdags.

I hamnen låg en replika av skeppet HMS Endeavour, med en restaurang.

När vi sedan passerade ett sjörövarskepp blev jag raskt trött på turistifierandet och tappade lite intresset för staden som annars anses så unik.

Vi vandrade på de ganska folktomma slingrande gatorna

och såg många fina hus,

prisbelönta innergårdar och

fyndiga butiksnamn

men att allt var stängt förtog charmen lite. Hur fungerar det här stället om det bara har öppet två kvällar i juli och fyra i augusti?

En smal gränd ledde ned till en sandstrand som var den minsta jag sett, den sträckte sig bara en liten bit åt vardera sidan. Vilket såklart var tillräckligt för småhundarna som rastades.

Nere på den lilla stranden fick vi också en annan vy av den levande hamnen och hur husen klättrar uppför sluttningen.

Två olika ståltrådsskulpturer stod på var sida om bron mellan stadsdelarna

och när vi kom hem till Sverige gick så passande ett program om kusten på tv - där konstnären Emma Stothard besöktes!

Vi skulle bo en bit söder om Whitby, i den lilla, lilla byn Robin Hood's Bay, och när vi parkerat bilen ovanför byn fick solen och vyn livsandarna att återkomma.

Jag zoomade in byn innan vi gick åt andra hållet där jag bokat ett minimalt budgetrum

på ett hotell som mina vänner tyckt att jag skulle avboka. Anledningen till det billiga rummet var att vi de kommande två nätterna skulle bo lite dyrare och här skulle vi ju faktiskt bara sova. Hur illa kunde ett budgetrum då vara?

Man kan väl säga att vi hade uppgraderats? Jag fick ta till världens vidvinkel för att få med större delen av rummet, ändå anas bara soffan jag sitter i.

Kan varmt rekommendera detta hotell, även om man inte får ett så flådigt rum, men både den rikliga middagen och goda frukosten gjorde sitt till att vi trivdes utmärkt.

Efter middagen gick vi ned till byn. Nedför, nedför, nedför.

Nedför på den smala huvudgatan.

Nog blir man nyfiken på hur det möblerats där inne?

Husen klättrade i olika nivåer och i det lilla rakt fram, i vänstra delen av det, kunde man bo.

"The Little House" hade t o m en egen liten trädgård bredvid.

Hit kommer jag gärna tillbaka för att gå på museet!

Ser ni namnet på den smala bakgatan?

Allt var småskaligt och charmigt, hela vägen ned till

hamnen. Men det gjorde oss ingenting att vi inte bokat rum på något av de dyrare hotellen här nere!

Efter god sömn och riklig frukost körde vi norrut igen och solen sken! Vi körde upp till ruinen av klostret ovanför Whitby, dit hade vi inte brytt oss om att gå dagen innan.

Passande rondell"hund" vid kusten!

Så kom vi till nästa pittoreska lilla kustby, Staithes. Även här fick vi parkera bilen ovanför byn och gå en brant backe ned.

Staithes Beck rinner genom byn och delar den i två, en större och en betydligt mindre del.

Det vita på klippan är träck från fåglarna, klickar ni upp bilden ser ni alla bon.

Den här hamnen var betydligt större och kändes mer levande än den lilla i Robin Hood's Bay.

Här har vi gått hela vägen till andra sidan kajen och ser tillbaka på klippan med fågelbona.

Färgerna fick mig att tänka på Grekland.

Husen var väldigt slitna av saltvattnet och allt fågelbajs. Fasaderna måste vara hopplösa att hålla rena och vi såg en parkerad bil som var leopardfläckig av all skit. Det förtog förstås lite av charmen, men allt kan inte vara polerat och fint. Detta var helt klart en levande by.

Uppför den branta backen, tillbaka till bilen och så fortsatte vi norrut!