En kväll föll dimman över oss, det sker inte så ofta. Ut med kameran, såklart!
En annan dag föll lappvantarna, men de försvann så snart de nådde mark.
Nog tycker jag snarare att solen har synts till de flesta dagar. Eller så förtränger jag alla vattenansamlingar som bildats utanför min grind av regnandet ...
Min kurre börjar bli orädd, kommer skuttande mot mig när jag ska fylla på maten.
Två andra ekorrar rusar upp och ned för tallstammarna, men har vad jag vet inte kommit för att äta.
Tofsmesen är en flitig gäst med ett speciellt läte.
Plötsligt en dag kom en flock sidensvansar, de brukar komma när det ska bli kallt. Den här gången var det falsklarm.
Bilden är tagen genom ett fönster, därav den lite udda skärpan.
Bofinken har kommit!
Nötskrikorna är fyra till antalet i år. Två av dem bygger bo i blåregnet. Tidigare år har de sedan övergivit boet, får se hur de gör i år.
Vi gick på Djurgårdens sista hemmamatch i grundspelet. Brorsonen var med. När vi gick ut från matchen undrade jag om detta var sista matchen inför publik. Nästa dag kom just det beslutet.
Och dagen därpå däckade brorsonen i hög feber och förskräcklig hosta.
Lillhunken fyllde 19 och fick röd dukning. Han gillar rött, guld och sammet - lite kungligt. Mellangrabben lämnade återbud till kalaset, han hade feber och halsont.
Mormor och morfar var här men fick inte kramas. Dottern och hennes älskling kom. Nästa dag låg dottern i feber.
Tårtan, en prinsesstårta med hortensiablommor blev det perfekta exemplet på när tanke och resultat inte stämmer överens. Men god var den!
Två dagar senare hade jag möte för kollegorna i butiken och fick så vackra tulpaner. Vi planerade arbetsdagar och bestämde att den äldsta av oss var satt i ålderskarantän och inte skulle arbeta de närmaste månaderna. Den som befann sig i Chile riskerade att inte kunna komma hem, så vi bokade in reserver för hans dagar.
På måndagen åkte jag till Gamla stan för att jobba tre dagar i sträck. Totalt 95:- i kassan och knappt någon på gatan - än mindre i butiken. På Västerlånggatan var det betydligt glesare än det brukar vara.
Jag hann förbi guldbron, innan åbäket var på plats vid Slussen. Den såg ut som en helikopterplatta.
I grannbutiken var man olycklig. Stora beställningar hade levererats som skulle betalas. Jag hittade några oemotståndliga saker till mig själv, till väninnan och som present. Fick fantastiska illustrerade inslagningar av den tårögda butiksägaren.
Maken hämtade mig när jag stängde. Vi köpte take away för att stötta restaurangerna. En kväll blev det indiskt där hemma, en dag blev det meze och en tredje blev det sushi.
Självklart stöttade jag också kondis i Gamla stan, den här godsaken känns inte som någon stor uppoffring.
Några dagar hemma igen. Inomhus gror fröna; tomater, spetskål, perenner och ettåringar. Hallgolvet är fullt av lådor och krukor. Maken och Lillhunken får kliva försiktigt.
Av mina sex orkidéer har fem plötsligt dött. Den som lever blommar för fullt.
I trädgården har en ynka julros överlevt.
Desto mer är på gång i min lökäng. Några få snödroppar syns till,
förutom de spridda botaniska krokusarna finns en samling storblommiga snyggingar
och detta som jag tror är kejsarkronor? Jag har aldrig haft kejsarkronor förr, så det här är spännande!
Blåsippor har jag sedan mitten av februari,
men nu har även vitsipporna börjat slå ut.
När det var vårvarmt i torsdags gav jag mig på häckar och buskar med den elektriska häcksaxen. Hej vad det går! Ligustern klipptes ned 25 cm och snöbärsbersån med det dubbla.
Igår hade jag butiken öppen igen, men det kom bara in en enda kund. Hon skulle ha en viss sak som present, så det var ju tur att jag hade öppet. Maken körde mig med bilen och passade på att utföra en del jobb i butikens kök, sådant som vi skulle haft hantverkare till.
Nu kommer jag hålla mig hemma i fortsättningen, inte åka in till stan för att jobba igen. Butiken får vara stängd, för vi är bara två som bor i Stockholm. Jag håller mig till mitt hus, min trädgård och att handla till mina föräldrar. Ett sorgligt telefonsamtal visade att covid-19 har krupit alldeles för nära. Det overkliga är alltför verkligt.
(Tillägg; mina barn och brorsonen har återhämtat sig)
