Så här lugnt och stilla är det när man kommer till Nordiska Trädgårdar på morgonen. Kontrasten mot senare på dagen är obeskrivlig!
Klicka gärna på bilderna för Blogger gör dem suddigare än de är.
Det finns möjlighet att fotografera i lugn och ro, välja bildvinklar utan störande element.
Här bjuds så mycket som är sevärt och som väcker ha-begäret.
Söta små farbröder i blommiga montrar, till exempel.
Fågelholkstävlingen ligger nästan längst bort i C-hallen. Den här blev såklart min favorit!
Men den här tror jag vinner, full av fantasi och energi!
En gammal lampskärm kan få nytt liv av trasor. Den fanns i ett skjul vid en av idéträdgårdarna.
Tyvärr är det lite svårt att få bra bilder på idéträdgårdarna eftersom de är genomsynliga och montrarna runt omkring är inte den bästa bakgrunden.
Här fanns i alla fall en del väggar som gav en lugnare bakgrund. Trädgården heter "Gråtande Pomona" och jag känner igen keramiken, tror jag fotograferat annat av samma keramiker tidigare.
En annan idéträdgård var "Utsikt från en sitt-hammock" med flera brandgul-röda sitt-hammockar hängande från taket. (Notera hur folktomt det är i bakgrunden, om någon timme är där byst med besökare!)
En idéträdgård fylld med välkomnande detaljer var "Njuterum", där kändes det att man kunde njuta, stora som små.
I mitt tycke charmigast och dessutom minst var idéträdgården "Antikträdgården" som kanske hade passat bättre som balkong eftersom den mest bestod av ett prylfyllt lusthus.
Här fanns så mycket att se, så många detaljer! Att fylla en hel trädgård på detta sätt är nog aningens för mycket ... aningens ...
Men det fanns en idéträdgård, "Moodroom", som inte alls var välkomnande. Kändes som en miljö på ett företag och dessutom var trädgården avspärrad med ett rep. Här fick ingen komma in!
Vilket inte hindrar att lamporna var rätt läckra!
"Människans möte med det levande" talade onekligen till det svenska hjärtat med sin faluröda vägg.
Att en skrivpulpet inte håller sig levande så länge i en trädgård är en annan femma.
Floristutbildningarna har också montrar på mässan. Vilka fantastiska uppsättningar de gör! Vilket roligt jobb!
Nu började det bli lite för fullt med folk så jag flydde in i den mindre hallen där balkongutställningarna fanns. Hamnade direkt hos Marco Lehtojokis slottsbalkong
som var överdådigt pampig och spektakulär. Marco själv var på plats och fick just besök av Lars Ring.
De har kolonilotter i samma område men jag har aldrig besökt Marcos.
"Hängande oas" kändes som ett minispa. Romantiskt och mysigt.
"Kökets trädgård" var maskulinare med sina raka linjer och sin svarta färg.
Det gäller att se var man sätter fötterna!
Två balkonger hade afrikanskt tema. I den här vinkeln kändes det mer som en svensk skog
men i en annan vinkel kom Nordafrikas färger fram i "Stenar och bladverk". Åh, så jag gillar keramikskålen i ampeln!
Jag var övertygad om att jag skulle rösta på Marcos balkong, men så kom jag fram till "Säg det med en balkong - konsten att bara vara". Och ja, ni anar ju hur jag blir när jag ser blått.
Det är något i mitt hjärta som bara smälter.
Jag känner mig hemma och harmonisk i sinnet. Gillar att bara vara.
Så kreatören Anne Berlin fick min röst.
Här är två bilder från den andra afrikanska balkongen, fylld av färg!
"Mitt Afrika" var det (inte så) fantasifulla namnet.
"John Bauers sagoskog" kändes lite glest planterad för att sagostämning skulle uppstå.
Samtidigt inser jag hur mycket jobb som ligger bakom en monter. En grön mossvägg som denna görs inte i ett nafs.
Feminint och charmigt var det "I Hannas blommiga värld".
Det kändes som en balkong där skapandet stod i centrum.
Avslutar med en bild från "Häxans trädgård" där ett känsligt öga återigen får vila i den blå färgen.
Och mitt tips till dig som ska gå på mässan i morgon eller i helgen - fiket längst in i B-hallen har inte alls lika många besökare som de i stora hallen. Räkmackan är dyr men supergod.
Och imorgon är det dags för
EFIT - Ett Foto I Timmen igen!
