Vi bestämde oss för att göra veckans längsta utflykt, till Crozon. Denna säregna halvö ligger söder om Brest, på Bretagnes västligaste kant. Vi åkte hela vägen till Pointe de Pen Hir. Världens ände, typ.
Det var så maffigt! Här fanns en stor parkering och markerade stigar att gå på. Marken runt omkring behöver skyddas, för hit kommer många turister. Inte för att det var trångt direkt, men vi var inte ensamma.
I den här viken var vattnet smaragdgrönt. På den gröna ytan mitt i bild syns en röd tröja om ni kan klicka upp bilden. Det ger lite mer känsla för vyerna.
Bredvid stigarna blommade ljungen och ute på en udde stod ett 15 meter högt granitkors som hyllning till bretagnarnas deltagande i kampen för det fria Frankrike.
Här får ni klicka upp bilden för att se. Högst upp står en samling bergsklättrare som väntar på sin tur. Diagonalt över klippan går klättringsvägen, några personer syns längs den. Nere i vattnet ligger båten som ska ta dem till annan plats, när de väl kommit ner.
Jag zoomar in klättrarna åt er!
Hoppas verkligen att alla klarade sig hem!
Efter att vi fikat på ett hamnkafé tog vi oss till säregna La Vallee des Saintes. Nu hade det börjat regna, men det hindrade inte oss från att beskåda dessa stora statyer som stod spridda på ett stort fält.
Hade det varit finare väder hade vi såklart ägnat betydligt mer tid åt området och kikat närmare på alla olika statyer. Det finns en broschyr som berättar om varje figur och konstnär och här ska bli uppemot 1000 skulpturer med tiden.
Vi var blöta och frusna och fullt nöjda med att i alla fall ha sett stället. Det fick duga så. 13 grader och regn var vi inte klädda för.
Tackolov för en varm och skön bil med värme i stolen!