Jag skulle ju komma ifatt i bloggen, skriva kommentarer hos er alla och skriva inlägg om allt möjligt som händer;
om alla växter vi fick i present på festen,
om havtornen Svenne och Lotta som jag planterade istället för de taggiga loganberry-rotskotten i hallonlandet,
om lobelian och verbenan som fick samsas i ampeln ovanför stenfontänen,
om hortensian Magic Wonder som sattes i en stor kruka på trädäcket och förhoppningsvis blommar hela sommaren,
om zinnian som fått plats i en pallkrage,
om de dubbla rosa stockrosorna som fanns på Lidl,
om när jag tog bussen till IKEA för att köpa nya glas till väninnan som så snällt lånat ut sina till vår fest (och en kartong föll ur bilen när de skulle lämnas tillbaka) och ljuslyktor till en beställning jag arbetar med - men som så typiskt var slut och skulle komma nya på fredagen
om maken som skulle hämta upp mig efter shoppingen men som blev kvar på jobbet längre än väntat så jag satte mig i en möblerad balkongmiljö och pratade i mobilen med Mellangrabben om vad han ville ha på sin balkong för att sedan plocka ihop krukor och balkonglådor till honom,
om hur jag därefter hällde i mig gratiste i restaurangen i väntan på maken som lyckades hinna hämta upp och köra hem mig i tid till hockeyn,
om hur jag vaknade kl 02 av att hela min värld åkte centrifug och jag med den och maken fick hämta kräkbunken och natten blev lång och vårdcentralens läkare sa att om det hände igen skulle jag åka direkt till akuten och det hände igen nästa kväll och jag åkte till akuten och satt i väntrummet i sex timmar för att sedan äntligen komma in i ett undersökningsrum där stackars maken fick utnyttja britsen för jag vågade inte lägga mig ned och hans timmerstockar ekade i korridoren men ingen läkare kom så till sist var han tvungen att åka till jobbet och efter 10 timmar kom äntligen en läkare följd av en yrselspecialist som blev irriterad över att jag suttit hela natten utan att få träffa någon ur nattpersonalen,
om hur EKG togs, stroketester utfördes och kristallsjukan konstaterades,
om hur jag lättad kunde ligga ner utan att världen gick i spinn eftersom jag självläkt och sedan tog tunnelbana, pendeltåg och buss hem,
om hur maken som inte heller sovit så mycket de två nätterna sedan åkte på hajk för att sova i vindskydd i spöregn hela helgen och självklart kom hem med ett leende från öra till öra för att det hade varit lyckat om än blött,
om hur jag suttit i tevefåtöljen med stöd för huvudet och sett film efter film efter hockeymatch,
om hur jag pimplat te och gnagt på praliner som vi fått på festen,
om hur världen fortfarande inte är helt stilla och jag har svårt med huvudrörelser
om hur Mellangrabben kom för att rösta och hade med sig tårta och specialbiskvi,
om hur vi sedan självklart också gick och röstade innan vi såg Finland ta VM-guld,
om hur jag läst ut den högra och nu ska läsa ut den vänstra som en annan låntagare väntar på (såg den på Manchesters flygplats och blev glad när den fanns på biblioteket!) så den måste tillbaka i helgen,
om hur jag får återkomma till bloggvärlden när jag klarar ögonförflyttningen från tangentbord till skärm utan att det snurrar.