I vår, då ska jag ...

Så faller snön igen där ute. Bäddar in min och fåglarnas värld i vitt. Gömmer mina vintergäck som tittat fram vid verandan.

En kort tid är det vitt och vackert, sedan blir det stockholmssnö igen. Grått, slask och sörja med inslag av gult som de fyrbenta lämnar efter sig.

Mina beställda fröer kom idag och jag stör mig på att såjorden ligger ute under snötäcket. Å andra sidan kan jag gott vänta en vecka tills mamma har flyttat och då har kanske snön smält bort igen.

Förutom allt det där jag brukar så; linnétagetes, tomater, zinnia, squash, rosenskära, purpurkål och vallmo, har jag tänkt testa lite nytt i vår. Inget konstigt för vana odlare, men nytt för mig. Gurka till exempel. Hade inte ens fallit mig in att jag skulle odla gurka förrän jag såg väninnans jättelånga kinesiska "slangen".

Och varför inte testa att odla och göra egna cornichoner? Låter roligare än västeråsgurka i mina öron. Vem vet, jag kanske får tvätta mina öron i höst, så att de hör bättre ;-)

Chilin Jamaican Bell brukar Anita odla och fylla med ost. Inte nog med att det verkar supergott, frukterna är ju så söta också, som små klockor.

Grönkål av olika slag har jag alltid i mina pallkragar, men svartkål vill jag prova nu. Man kan aldrig få för mycket kål! Och brysselkål, ja ska jag odla det så ska det såklart vara en snygg sort! Lite stör det mig att den ska ta upp plats i grönsakslandet hela sommaren och inte skördas förrän fram emot jul, till skillnad mot svartkålen som jag kan plocka av hela sommaren också. Men om jag struntar i spetskål och pak choi som tog så mycket plats förra sommaren, kan brysselkålen få flytta in istället. Lila brysselkål på julbordet, det blir häftigt!

Mangold, ja självklart! Och snygg ska den vara! Brukar odla den som finns i många färger, åt det gul-orange hållet, men rosa tilltalar mig mer! Dessutom är den som svartkålen - ätbar hela sommaren och långt in på hösten.

I vår ska jag rensa bort allt det där gräset som trängde sig in i rabatterna. Noggrann ska jag vara. Bort ska det, en gång för alla!

Fixa växtstöd i tid ska jag också. Lära mig svetsa - hur svårt kan det vara? Alla nyplanterade rosor behöver få stöd, för de ska växa sig riktigt höga. Att fundera ut hur stöden ska se ut och skissa på olika varianter, det ska jag göra i vår ...

... men tills dess fortsätter jag att mata mina fåglar och hoppas på att de tänker visa sig när det är dags för fågelräkningen igen. Hackspettens röda rumpa matchar trädgårdens faluröda snickerier och lyser upp min vitfluffiga värld idag!

Trädgårdsfägring

EFIT - en gråslaskig januarifredag

Januaris andra EFIT och jag dokumenterar min dag
tillsammans med andra på EFIT-sidan.

7.00
Godmorgon!
Tänder ljuset på verandan och sätter mig med dagens första tebalja.

8.00
Drar igång datorn och beställer namnlappar till mamma.
På bara en vecka fick hon boende på det
äldreboende jag satt henne i kö till.
Jag trodde det skulle ta några månader,
men nu är det bara att anpassa planerna!

9.00
Läser etnicitetsstatistiken för covid-19 från i våras,
har inte sett motsvarande siffror för hösten.
Undrar om snedfördelningen av smitta och dödsfall är lika stor nu?
På det boende mamma fått rum hade de ett fall under våren,
men har klarat sig helt utan sedan dess.

10.00
Tar hand om fårskinnen som rengjordes i snön när det var kallt.
Lite fräschare blev de allt.
IKEAs skinn är inte maskintvättbara
till skillnad från dem vi säljer på Castor.

11.00
Åter vid datorn för jag har insett att bästa Anita
skrivit om krånglet på Wordpress.
Tidigare har jag inte brytt mig,

men när jag skulle arbeta med Castors hemsida

fick jag stora nojan när jag insåg att jag drabbats av nymodigheterna.

Nu läser jag hur jag ska kringgå problemen.
Tänk om det gick även på blogger ...

12.00
Dottern och hennes älskling kommer på fika.
I onsdags klarade han körkortet så nu kunde de
för första gången köra egen bil hem till oss!

13.30
Lillhunken har skjutsat mig till äldreboendet
så att jag ska kunna se det rum mamma får flytta till.
Tänk att hon får balkong!
Hit får hon också ta med sin älskade katt,
så vi behöver säkra balkongen åt honom.

14.30
En bit med buss och sedan promenad så är jag hemma igen.
"Det blir så ljust och fint när snön kommer"

15.30
Inser att en kvarts bulle till lunch inte räcker långt.
Tar mig en bit ciabatta.

16.30
Får veta att fröerna jag beställt är postade.
Det är främst grönsaksfröer,
men den här lilla skönheten kunde jag inte motstå!

 

17.30
Hämtar upp en flaska gott från källaren.
Ikväll ska vi fira att mamma får flytta!
Imorgon ska jag gå hem till henne med bubbel
men idag orkar jag inte.

18.30
Maken har kommit hem med Sofie Lundins signerade matchklubba.
Förra helgen bad jag honom swisha stödbiljetter
till Djurgårdens damlags två matcher.
I onsdags fick jag hjälpa honom att motivera
varför han skulle vinna Sofies klubba.
Sedan vann han :-)
Nu får den stå i trappan tills vi vet var vi ska sätta upp den.

19.30
Viltskav med kantareller och ärtor på spisen.
I den bakre pannan finns ingen svamp,
Lillhunken är lite kräsen.

20.30
Vi slår över från På spåret till handbollen.

21.30
Min Riddari är färdigstickad,

men färgerna på bilden ljuger friskt.

22.30
Vi är tillbaka till På spåret efter matchen.
Bilden är verkligen urusel.
Om det beror på vinet?
Nej, snarare på kameran!

En timme senare sitter jag och lägger in dessa bilder
och ska ge mig ut till er andra för att kolla EFIT-.dagar!

EFIT - Ett Foto I Timmen

När allt blir som vanligt igen

Vad är egentligen "vanligt"?
När man får sitt första barn är en av de viktigaste lärdomarna att det här är det nya "vanligt".
Ingenting blir som förr.
Allt är i ständig förändring.
Vi vet inte vad som kommer att kallas "vanligt" om tre år, om fem år, om tio år.

Men vi har lärt oss att liksom ekorren se till att vi har ett lager hemma. Kanske inte just av toapapper, men av annat som kan behövas under en snöstorm, ett elavbrott eller en pandemi.
Tänk att alla landets hushåll hade fått den där broschyren "Om kriget eller krisen kommer", halvannat år innan pandemin slog till.
Och ändå. Vem var förberedd?

 

Trädgårdsmänniskor finner en trygghet i förändringar, i alla fall i vår egna trädgård. Vi vet att sådant som blivit bra kanske inte blir det nästa gång och att plötsligt, oväntat, vaknar den där växten som vi hade gett upp hoppet om. Vi sår våra frön, njuter av det som växer och ser skönheten i det lilla.

2021 lär det bli vanligt att odla mer ätbart.

Lyckost oss som har uppvuxna fruktträd och bärbuskar redan. Som har frysar och skafferier fulla av fjolårets skördar. Som har sparat frön från sådant som blev gott. Som snart ska börja så som vanligt.

Att längtan till hus med trädgård har ökat under pandemin visar de stigande villapriserna. Jag som hjälpt faster att sälja två fastigheter fick också se prov på detta. Nu sitter hon på äldreboendet med miljonerna på banken. Min mamma har fått bifall på ansökan om äldreboende - kommer det kännas som "vanligt" den dag hon flyttar? Nej, jag är helt inställd på att det gamla vanliga aldrig kommer komma tillbaka. Det är som det är, säger jag till mig själv allt som oftast. Och lovar mig att inte spara några miljoner på banken. Inte för att det är någon större risk.

Förra sommaren var väldigt mycket som vanligt här hos mig, trots pandemin. Sommaren som kommer blir annorlunda. Väldigt annorlunda. Men vissa saker kommer väl vara som vanligt, hoppas jag;

Maken kommer stå vid grillen när tillfälle ges. Kanske vi kan få ha vänner på middag? Det längtar jag efter!

 

Öppna trädgårdar kommer att arrangeras. Alla besökare var så tacksamma för att något var "som vanligt" i somras. Men de höll distans, såklart.

Mindre vanligt blir att jag behöver åka till Gotland och stanna där längre för att ta hand om ett hus. Kan bara hoppas att ingenting händer med det under vintern. Det kommer att vara väldigt tungt att komma dit och veta att pappa gick bort bara fyra dagar efter att han lämnat det. Att allt står kvar som det gör för att han skulle komma tillbaka senare i oktober.

Näe. Som vanligt kommer det aldrig bli igen, här i min värld. Men ett nytt vanligt kommer det att bli. Återstår att se hur detta nya vanliga blir. Det blir vad man gör det till, brukar man ju säga. Jag lovar att göra mitt bästa.

 

Trädgårdsfägring

 

EFIT - januarisöndag med snö och skidor

Årets första EFIT - Ett Foto I Timmen och jag tänker inte upprepa det där med att jag ska skriva oftare. Andra som kanske gör fler inlägg än bara vid EFIT hittar ni på Mickes EFIT-sida. 

6.30
Ja, jag vaknade tidigt idag.
Det blir lätt så om jag lägger mig före midnatt.
Nu matar jag en ensam koltrast
och tar en titt på det pynt jag har vid entrén.
Sälkraniet har vi hittat på Gotland,
själva skelettet lämnade vi kvar.

7.30
Dags för andra tebaljan.
Maken har köpt nytt Sir Williams till mig,
det var bara bottenskrap kvar i burken.

8.30
Missade sprinten igår då vi var hemma hos mamma
med matlådor och annat fix.
På fredagen hade hon ramlat i hallen
och rivit med sig den stora hallspegeln,
så nu ville vi kolla att allt var uppstädat.
Dessutom skulle vi flytta runt sängar så att hon har en smalare
annars har hemtjänsten svårt att hjälpa henne.
Det blev ett tungt besök på många sätt.
Idag fick jag i alla fall se hur det gick till
när de fantastiska skidtjejerna tog en trippel.

 

9.30
Nu ser vi den film om systrarna Brontë (SVTPlay!)
som gick på lördagskvällen.
Och jag stickar på en ny Riddari.

10.30
Idag ska den ut, hur fin den än är.
Här på verandan har jag suttit och läst bredvid granen
många morgnar under julhelgerna.

11.30
Inte den bästa lunchen kanske,
men några rullrån smakar gott.
Jag fick ett rånjärn i julklapp
och har provbakat flera recept.
Utvärderingen finns i min matblogg.

12.30
De är många och de är hungriga.
det är så synd om dem nu när det snöar ymnigt.
Russinen går åt i rask takt.

13.30
Jodå, här kollas det på skidor och skidskytte hela dagen.
Ebba har just kämpat sig uppför mardrömsbacken och vunnit.
 

 

14.30
Även hackspetten kommer för att få mat.

 

 

15.30
Imorgon ska jag jobba i butiken och nu är det nya regler.
I vår lilla butik får det bara vara två kunder samtidigt.
Jag gör en skylt om detta.

 

 

16.30
Det är så lockande att gå ut och fotografera
den stund nysnön ligger vit och fräsch.
Snart nog är den brun och geggig igen.

17.30
Julgranen är utkastad och verandan röjd.

18.30
Jag rensar en butternutpumpa.
Dags att laga middag!

19.30
Mätt och belåten gör jag en matlåda åt mamma av resterna.

 

20.30
Polly och rödvin är en perfekt kombo tänker jag
innan jag spiller vin rakt ned i pollylådan ...
Karma.

Där fick jag för att jag surat och stönat över Blogger. Jag fattar inte att det fortfarande ska strula så?! Och html-läget är helt hopplöst, all kod står i en enda stor blaffa där man inte hittar det man söker efter.
Jag blir så trött.
Ska se om maken vill se på film istället. 

Tack för idag.

EFIT - Ett Foto I Timmen