Jamen då drar jag väl igång en himlans massa inlägg från sommarens road trip ToR södra Frankrike! Även om jag gör dessa mest för min egen skull, vet jag att jag har några vänner som uppskattar att "hänga med" och samla tips. Här blandas högt och lågt, tjusigheter likväl som det mest banala -
- som en korv till lunch på en bensinmack utanför Gränna på självaste midsommardagen. Vättern anas i fjärran.
Vi for till Köpenhamn första dagen. Tog färjan Helsingborg - Helsingör, så maken hade chans att få en bensträckare, en röd pölse och gå på toa. Det är ju han som kör hela tiden.
Vi handlade lite middags- och frukostmat på Bilka i Örestad och fick syn på ett vin vi inte druckit på länge. Banrock Station. Första gången jag fick det var hemma hos en väninna för ca 25 år sedan. Då köptes det på Systembolaget, men när det utgick ur sortimentet minns jag att vi blev besvikna. Så var vi i Skottland med mina föräldrar för 20 år sedan, bodde ute på vischan och vandrade till den lilla byn med yttepyttelilla butiken. Där stod vinet! Och sedan fann vi det i Danmark, framför allt på Netto. Som ni fattar var detta inget dyrt eller flådigt vin, men bra smak för pengarna. När vi reste genom Danmark brukade vi gå in i olika matbutiker och leta efter det och när jag var på tjejresa till Skåne för 11 år sedan hittade jag det igen. Tjejerna fick smaka och förstod varför jag blivit glad.
Och nu stod det där. På Bilka för 39 danska kronor per flaska. Maken stoppade mig från att köpa en hel låda, det här var faktiskt bara första dagen på vår resa och det skulle bli fler vininköp. Men två flaskor blev det i alla fall.
Och visst var det gott! Vi drack det till maten på sonens balkong. Han var så lämpligt bortrest under helgen, så vi kunde sova över i
hans lägenhet. Den andra flaskan vin lämnade vi kvar som tack.
Det var många fester på gång denna lördag. Motljuset på balkongglaset gör att man inte ser så bra, dessutom speglar sig min klänning. Men i vänsterkant på bilden satt ett större sällskap med grill och i radhusområdet där det blänker som tre kvadrater i rad hade man dukat långbord till grannfest längs med gatan.
På andra sidan lägenheten hade ett ännu större sällskap fest vid det runda huset (det har de alla helger, enligt sonen), till vänster satt ett par med picnic och längre bort ytterligare några - både åt vänster och åt höger. Det var en så skön sommarkväll! Jag att kvar länge på balkongen och såg mörkret falla, när maken behövde sova.
Frukostmacka på balkongen och nu syns gårdagens festplatser bättre. På bänkarna vid den vitblommande busken var det som ena sällskapet satt och på gången bortom de två vita parasollen var gårdsfesten.
Men här satt jag och funderade på hur arkitekten tänkt. Ser ni radhuslängorna - hur närmaste halva längan har grön trädgård mot grannens gröna trädgård, respektive entré mot andra grannens entré. Så långt är det ju trevligt. Men den bortre andra halvan av samma länga har tvärtom! På så sätt hindras förstås "smitvägen" mellan längorna, men samtidigt försvåras ju grannkontakten! Säg att ett barn bor i ena halvan av en länga och har kompisen i andra halvan av samma länga, kanske bara två hus bort, då måste stackars ungen runda hela kvarteret (alltså
alla radhusen!) för att komma till kompisen.
Jag måste gå in på Google Maps och kolla, nu när jag skriver detta. Ha - det fanns visst en gångväg på andra ledden genom området. Där jag satt (och på bilden) syns inte mellanrummet mellan närmaste och bortre längan. Då så. Då kan jag sluta grubbla över detta.Det vita som syns bortom radhusen är tunnelbanan, den gnisslar rejält när den kör förbi :-(
Vidare söderut! Färjan Rödby - Puttgarten. Rester av vårt frukostköp blev lunch på en tysk mack. Autobahns köer är inte att leka med och detta visar sig bli årets hittills varmaste dag i Tyskland. 34 grader. Då är det inte kul att stå i kö efter kö. Vi väljer att köra av Autobahn och ta småvägar. Efteråt fick vi veta att det varit fem mils kö utanför Hamburg - snacka om tur att vi svängde av i tid!
Insåg att min necessär hade blivit kvar i sonens badrum. Suck. Söndagar är allt stängt i Tyskland, men jag fick i alla fall tag i en tandborste på en bensinmack.
Fördelen med att åka mindre vägar kan vara att man upptäcker ett intressant museum som man inte kände till. I Fassberg finns
Luftbrückenmuseum som berättar om de luftbroar som upprättades under året Sovjet isolerade västra Berlin, juni 1948 - maj 1949.
2,5 miljoner berlinare behövde mat, kol och andra förnödenheter för att överleva och med gemensamma krafter kunde USA, Storbritannien och Frankrike skapa tre rutter för sina flygplan. Två nya flygplatser behövde byggas i Berlin och det gjordes i rekordfart. Som mest landade sedan ett tungt lastat plan var 90:de sekund!
Ett av planen, en DC3:a, fanns på plats
och vi kunde gå in i det. Under transporterna fanns förstås inga säten, utan planen var lastade till bristningsgränsen.
Det är nära till hands att tänka på Gaza, när man ser vad som kan fraktas om bara viljan finns.
Här är ett exempel på den dagliga ransonen för berlinarna. Jag tycker att det ser rätt mycket ut, men tydligen gick de ständigt hungriga.
Flygplanen gick under smeknamnet Russinbombarna, eftersom de kom med mat, men den här flygkaptenen kallades Chokladpiloten!
På sin lediga tid gjorde han fallskärmar där han knöt fast choklad som sedan kastades ut under färden.
Så populärt (såklart!) att det skrivits en bok om honom och det han gjorde.
Ett mycket sevärt museum, strax norr om Celle - som i sin tur är en mycket sevärd stad. Lämna Autobahn och besök dessa båda ställen, det kan jag varmt rekommendera.
Vi hade bara tjugo minuters bilresa kvar till vårt hotell som hade så här fint blyinfattat glas i porten.
I hotellets restaurang är det nog gott om folk under högsäsong. Trevlig miljö i två våningar.
Och vi hade rum med balkong! Det var bara vi och ett annat par som bodde där den här natten.
Vi valde att sitta på uteserveringen och fick äntligen en kall god öl i värmen. Schnitzel med svampsås på det, för mig.
På teven hittade jag kvartsfinalen i EM för U21, mellan Tyskland och Italien. Maken ville sova, så jag kunde njuta av fotbollen, men efter bara 25 minuter gick ögonen i kors och jag somnade redan 21.30 (ofattbart tidigt för att vara jag). Vaknade av ett sms från svärsonen och trodde att klockan var midnatt, men såg på morgonen efter att jag bara sovit i 8 minuter ;-)
Under natten var det åskoväder, så min lins har fuktdroppar när jag tar bilden ut mot den stora kaféserveringen bland träden. Inte bara restaurangen som är stor, utan även denna del av verksamheten. Det ser ut att kunna vara mysigt!
Frukosten var ingen buffé - jisses, vi var bara två par! - men påläggsfatet var helt okej och vi hade säkert fått mer om vi velat. Men detta räckte alldeles utmärkt för oss innan vi fortsatte söderut. När personalen hade frågat hur dags vi ville ha frukost, vi fick inte äta alltför sent, sa vi klockan 7 blir bra. De blev helt chockade! Men lättade när vi ändrade till 8 ...
