Fredagen är dokumenterad i en hel EFIT, lördagen blott med denna bild. Städning, handling, packning och Melodifestivalen tog jag inga bilder på. Istället visar jag en usel mobilbild från en helt fantastisk konsert som gick senare på kvällen på SVT2. Två pianister som spelade Ravels Bolero och Stravinskys Våroffer (plus ytterligare ett stycke av Ravel) i ett helt makalöst häftigt arr!
På söndagsmorgonen åkte maken och Lillhunken till fjälls, för nu är det sportlov. Men jag väcktes innan dess, redan kl 04.30, av en duns och en knackning på ytterdörren. Tassade upp och såg att utelamporna lös. Kikade ut genom ett fönster och får se en resväska på trappan! Fotspåren går tillbaka ut genom grinden och när jag spanar från verandan ser jag en vinglande man gå bortåt.
Jag går upp och väcker min vapendragare i natten, Äldste sonen, för att slippa ta hand om det hela ensam. Han är inte helt lättväckt, men tillsammans tar vi in väskan och öppnar den. En handduk, ett par badbyxor, strumpor och inte så mycket mer i en alldeles för stor väska. Sonen tror att det varit tjuvgods i den och tycker att jag ska ringa 114 14, vilket jag gör. Man vet ju inte om det händer fler konstigheter som de kan koppla ihop senare.
Vid grinden syns det att väskan dragits in på vår tomt utan tvekan och att fotspåren sedan går vidare. Spåren rakt ut är mina. Det enda som är bra med nattens snöfall är de tydliga spåren!
Vi ställer ut väskan på trappan, ifall att den som lämnat den hos oss tycker att han ska hämta den igen. Och för att maken inte ska ta med den i bilen till fjällen. (Han tog med soppåsen på en resa en gång, så man kan aldrig vara helt säker.)
På morgonen följer jag de vingliga spåren (jämför det raka bilspåret med väskans färd!) och blir ganska förvånad när det slutar vid ett hus knappt två kvarter bort! Rullgardinerna är neddragna, så jag avstår från att ringa på. Går till vår 92-åriga granne för att skotta hans uppfart (Lillhunkens uppgift, men han sitter redan i bilen på väg norrut) och när jag kommer hem letar jag rätt på telefonnumret till huset där väskan startat sin färd.
Strax före 10 ringer jag och väcker en yngling som knappt tror sina öron. Men han blir snart ganska fnittrig för väskan tillhör en vän men har fått fötter med en helt annan vän. Framåt 12 står det fem fnittrande grabbar utanför min dörr för att hämta väskan. De berättar att han som tagit väskan blånekar. Tur att det var nysnö så jag kunde följa spåren, annars hade de aldrig vetat vad som hänt med väskan!
Och jag får då berätta för dem om vad som hände vid samma tidpunkt (04.30) på onsdagsmorgonen. Då väckte nämligen Äldste sonen mig (för då var det jag som sov tungt) eftersom det stod en man och bankade hårt på vår ytterdörr! När vi öppnar visar det sig vara en berusad asiatisk turist som inte kan vare sig svenska eller engelska och dessutom bara har 2% batteri kvar på mobilen. I mobilen finns en halvdesperat man som undrar var vännen är och om det finns bussar nära eller om vi kan hjälpa honom med en taxi. Jag ringer taxi som kommer på fem minuter och mannen åker iväg.
Det är lite svårt att somna om efter sådana uppvaknanden, så nu vill vi gärna att det är lugnt ett tag framöver!
Ikväll bjöd jag Äldste sonen och den utflyttade Mellangrabben på grillbuffé på restaurang Grill på Drottninggatan. Med specialerbjudandet genom Bookatable var det 50:- billigare per person. Massor av olika grönsaksrätter och såser till fyra olika grillade köttsorter plus salsiccia. Så gott!
Restaurangen är uppdelad i olika teman och vi satt i den burleska. Ett långbord med uppklädda tjejer som firade en födelsedag på ena sidan och ett litet liveband på andra. Mysigt!
Och så var det förstås efterrättsbuffé. Chokladtryfflar, chokladfondant, belgiska våfflor med sylt och grädde samt Crème Brûlée. Nu behöver vi inte äta mer den här veckan.
