Jag skulle ner till sonen som bor i Göteborg, för några dagars umgänge IRL och inte enbart per chatt. Det är inte ofta jag åker tåg här i landet, men nu satte jag mig på snabbtåget och kom ända förbi Laxå innan tåget gick sönder ...
Efter allt jag läst om strömlösa tåg och annat elände på SJ passade jag snabbt på att köpa sista räkmackan och gå på toa. Vem vet hur länge man kan bli sittande mitt i skogen?
Lokföraren lyckades koppla bort de trilskande bromsarna och sakta ta oss in på Töreboda station där det så småningom kom ett mjölktåg som vi alla fick byta till.
Väl framme i Göteborg visade det sig att tåget gått på starkmjölk och kört in en kvarts försening. Ursprungstågets tvåtimmarsförsening kvarstod dock och igår fick jag veta att jag får halva kostnaden tillbaka.
(Näsan på grantomten är en sötpotatis, även om jag nog tycker att den påminner om något helt annat)
Sonen mötte upp och vi tog bussen till hans del av världen. Min plan hade varit att vi skulle gå på Liseberg på lördagskvällen, men eftersom det regnade gjorde det inget att jag var så försenad. Vi gick och handlade mat istället.
Vi mumsade ost och i brist på vin drack vi kall vit lättvinsglögg - jodå, det gick utmärkt!
Sonen har sedan han flyttade till Göteborg hunnit bo på tre olika ställen och just nu bor han finfint i en tvåa, men han måste flytta ut i februari och vet inte vart. Kötiden räcker inte till studentrum än.
Nästa dag promenerade vi förbi kunskapens vältuggade äpple
hela vägen ner på stan. (Har Göteborg något egentligt centrum?)
Fiket i Sciencefictionbokhandeln hade jag sett på bild hos
Eva Trillian, så det ville jag se på riktigt, men vi var inte fikasugna än. Häftig gigantisk tygbanderoll med massor av figurer från olika böcker prydde ena väggen.
Stolar och bord hade sitsar och bordskivor med kända motiv. Kombinationen av Mary Poppins och Totoro gillade jag!
Simarillion och Harry Potter ...
och många många fler - se bara på the Cheshire Cat på väggen tillsammans med den där lilla animéfiguren som jag just nu inte kan placera ...
Detalj från tygbanderollen med Tintins raket, Falcor och en mycket speciell blå telefonhytt ...
Ja, detaljerna var verkligen många och kul att se, hit vill jag komma tillbaka!
Men vi skulle vidare till julmarknaden på Kronhusbodarna. En dag när jag arbetade i butiken i Gamla Stan kom tre kvinnor från Göteborg in och då passade jag på att fråga dem om de kunde rekommendera någon julmarknad och detta var en av dem.
Här låg Göteborgs choklad- och karamellbutik, men jag har förstått att den alltid finns här liksom flera av hantverkarna runt innergården.
(Nej, jag blir inte sugen, men det är vackert att se på!)
Inne i själva stora Kronhuset var det hantverksmarknad och jag träffade en av de keramiker som säljer sina alster hos oss i Gamla Stan. En annan keramiker sålde färgstarka rakubrända huvuden på väggplattor,
men jag valde att köpa ett av hennes hästhuvuden (här hemma på min soffbordsduk).
Efter att ha shoppat lite mer och ätit sushi till lunch gick vi tillbaka med våra kassar till sonens lägenhet och sedan var det perfekt att gå till Liseberg! Egentligen skulle jag rest hem redan denna kväll, men eftersom jag skulle vara på begravning i Halmstad två dagar senare stannade jag kvar för att slippa flänga fram och tillbaka.
Jag skulle kunna visa hur många bilder som helst från det julpyntade Liseberg som verkligen var vackert!
Vi hamnade vid hantverket (igen!) och sedan hittade sonen en jättevoljär på den tomma lekplatsen som vi var tvungna att klättra in i.
Mer som en hamsterbur, tyckte jag.
Medeltidsstånden väckte som alltid sonens intresse,
han var väldigt sugen att köpa sig ett snyggt svärd. Men lever man på studielån får man nog prioritera annorlunda ...
Själv spelade jag som alltid på chokladhjul och som alltid så vann jag. Två kilo Fazer Blå sitter inte illa men betydde att jag fick byta väska för att kunna flyga hem, förpackningen var för stor för handbagagereglerna.
Vi åt middag på en tyskinspirerad restaurang och sonen valde schweinshaxe med surkål och kroppkakor (?!). Han fick ta i ordentligt för att få loss köttet vilket jag inte tyckte kändes rätt, så jag ropade till mig servitören (till sonens stora missnöje, han gillar inte att väcka uppmärksamhet på det sättet). Jag förklarade att köttet i stort sett ska falla av från benet och att vi om inte annat kunde få en bättre kniv, men servitören sa att det inte fanns andra knivar och att köttet stektes till en viss temperatur. Just precis då kom sonen fram till rent rött blod vid benet av sin köttbit och servitören medgav att det inte såg bra ut.
Han tog tallriken och återkom med en helt ny portion och gissa om det var skillnad! Nu hade vi fått så mycket mat att jag fick hjälpa sonen att äta (min torskrygg var slut sedan länge) och vi var vansinnigt mätta när vi gick därifrån.
Så vaknade vi upp till en solig måndag och sonen måste till sin del av Chalmers på norra sidan av älven. Jag lagade matlådor av den mat vi köpt på lördagen innan jag åkte till honom och bjöds på lunch. I den här runda röda byggnaden som kallas
Muttern Kuggen (tack Vonkis!), har sonen sitt tillhåll och lunchen åt vi i byggnaden som skymtar under gångtunneln.
Och gissa vad? Vi åt den svenska varianten av Schweinshaxe; fläsklägg med rotmos och senapssås. Så otroligt gott och så otroligt sällan man äter det!
Här fanns också en modell av hur Göteborg ska bebyggas framöver, bland annat med detta förskräckliga Sarumans torn som redan påbörjats. Undrar om en staty av Gandalf och en örn kommer att finnas högst upp? När man jämför med Masthuggskyrkan längst bort till höger inser man hur vansinnigt gigantiskt detta torn kommer att bli.
Sorgligt, säger jag som vill att olika städer ska få ha sitt särdrag och inte se likadana ut överallt i världen.
Muttern Kuggen tycker jag om, men den ligger lite inklämd när man ser den från vattnet, där jag tog båten över till södra sidan.
Så gick jag tillbaka till sonens lägenhet, lagade några fler matlådor och en kladdkaka och hade precis satt mig med fötterna högt när han kom hem.
Nästa dag for jag till Halmstad, men om den dagen
berättade jag i min EFIT. En lustig detalj var dock att när jag gick förbi Chalmers på väg till bussen mötte jag en granne på parkeringen ...
