Den här vyn såg den som gick förbi på gatan. Årets blomning på både gull- och blåregn var spektakulär!
Vid grinden sitter kurre på en avsågad björkstam och hälsar besökarna välkomna.
En bit upp längs grusgången kikar vi till höger på min ateljé som var röjd inför dagen. En del fat och annat hade fått flytta ut.
Vi fortsätter längs grusgången och kommer upp till husets entré där bordet på trappan var dekorerat med både köpt och hemgjort.
Till höger kliver vi upp på trädäcket, vår stora uteplats. Grislamporna har målats knallblå av maken och jag har bättrat på rödfärgen på spaljéerna.
Genom en portal kommer vi upp till lusthuset
där jag lagt upp en del böcker ifall någon var intresserad. Såg att några fick fötter, men de flesta är fortfarande kvar.
Det gamla fönstret renoverade jag förra sommaren.
Från lusthuset ser vi tillbaka på uteplatsen
och när vi gått till andra änden, där grillen står, ser vi tillbaka på bord och alla mina blå krukor. Plus min svarta hängstol där i hörnet, favoritplatsen i trädgården.
Vi vänder oss om igen och kliver ut på stenläggningen (som ska göras om totalt), ser mitt vattenfall i glas under träkojan
och keramikblommorna i irisrabatten. Tur att jag har mitt pynt när blommorna inte slagit ut!
En smal gång leder oss ut på gräsmattan
och till höger visar skylten vart vi ska gå. Sittplatsen kallar vi för Riddartronen och till höger om den
finns entrén till trädkojan. (Som också fungerar som gräsklippargarage när inga barn leker där.)
Till vänster är ljugarbänken vars ryggstöd av liguster börjar ta form.
I stora rabatten framför huset blommar aklejorna, men första jättevallmon bryter av med sin skrikiga orange färg. Om några dagar är färgskalan totalförändrad.
Vi kikar mot verandan och blåregnet. Kan inte få nog av den blomningen, men tänk om rosorna under också hade slagit ut till denna dag!
Vi står vid lökängen där det mest är gräs just nu, men en liten tulpan döljer sig bland de höga vipporna. Snart tar klövern över till pollinerarnas förtjusning.
Nedanför blåregnet finns faktiskt en jättevallmo i en färg som passar mig bättre. Den är svagt rosa nu, men bleknar i grått.
På väg ned mot trädgårdens spets ser vi tillbaka på verandans blåregn och ormroten som blommar i rabatten. Här finns också massor, säger massor av ogräs som ska rensas bort en annan dag. Känsliga besökare får faktiskt välja att se det som är fint och strunta i det andra.
Men alltså - ser ni den orange vallmon? Så störig!
Rundar ner mot trädgårdens spets och vägkorsningen. Spanar in buskpionen under den rödbladiga flädern.
Och när vi kommit ned till magnolior och vinbärsbuskar ser vi genom flädern tillbaka till huset. Nästan så jag lyckades dölja vallmon.
Tillbaka till växthuset och deutzian, en buske som många frågar om.
Här inne har jag sex tomater och en physalis i krukor.
På väg mot grusgången går vi in i trädgårdslandet som växer väldigt ojämnt denna torra och kalla vår. Eller är det sommar nu?
Skrutt, så dåligt det hade grott i en låda!
Men så mycket bättre i en annan! Här trängs rädisorna med sockerärter och så har jag planterat ut några brysselkål som får växa till sig tills resten skördats.
På väg mot grinden och gästboken blommar några pioner och allium.
Och när jag på kvällen läser igenom vad några av besökarna skrivit hittar jag den bästa kommentaren av dem alla.
Önskar er alla en riktigt skön midsommarhelg!
