Glittrande isvinter och vikingarnas gästabud

Det var en strålande vacker vinterdag här i Stockholm igår. Ett tunt snötäcke hade smält för att sedan frysa till is på alla grenar och ge en aningens känsla av isstorm, men ändå inte.

Plastnätet jag har överst runt mitt grönsaksland tyngdes ned av alla isklumpar. Nu skulle ett hungrigt rådjur kunna hoppa in, men jag har faktiskt inte sett ett enda denna vinter.

Isen glittrade fantastiskt vackert i solskenet.

Här syns hur pärlorna av is fastnat i nätet.

På kvällen var det dags för tjejmiddag igen. I det här gänget brukar vi ha tema på middagarna och dela på uppgifterna, men denna gång skulle värdinnan ordna allt. Och som hon gjorde det!

En vikingamiddag bjöds vi på, med rustik dukning och många olika dekorationer. En stor textil fana med målad runskrift hängde över en bokhylla och provdockor var klädda i vikingakläder, liksom värdinnan själv.

Värdinnan har samlat rekvisita för temat under lång tid och hade redan genomfört en likadan middag för familjen, så hon visste precis hur hon ville ha det. Så genomtänkt och så roligt!

Efter en välkomstdrink på glödgat vin fick vi ärtsoppa med varm punsch.

Till revbensspjäll med kål och potatis drack vi mjöd, en oväntat söt och riktigt god dryck!

Äppelklyftor stekta i smör och kanel var efterrätt och som alltid blev vi väldigt mätta. I höst är det 25 år sedan vi lärde känna varandra på BVC med våra nyfödda bebisar och det unika med detta gäng var att vi alla hade barn sedan förut, ingen var förstagångsförälder. Idag är vi fem som fortfarande träffas och vi samlar pengar till en resa, kanske lagom till höstens firande?

EFIT - egentid en söndag i januari

Det är dags att fotografera Ett Foto I Timmen igen.

Andra som gör det finner du här.

9

Jomen om jag skulle ta och masa mig ur sängen kanske.

Sover i gästrummet eftersom maken är hostig.

Har varit uppe på toa vid 6, men kröp isäng igen.

Trodde väl aldrig att jag skulle sova så länge!
Maken och Lillhunken gick hemifrån tidigt

för att åka till Romme med scouterna.

Jag är ensam hemma.

10

Första tebaljan avklarad.

Wordfeudomgångarna gjorda.

Teven stod på Kunskapskanalen eftersom jag igår kväll såg ett väldigt intressant program om en lärare som med list lyckades rädda nästan alla sina elever från förintelsen.
(Kan ses här till 26 februari)
Nu hamnar jag i en intressant föreläsning om hur viktig mänsklig interaktion är för småbarns hjärnors utveckling. Ingen teve före 2 års ålder, säger forskaren med emfas!
(Tillägg: Kan ses här i många år framåt!)

11

Tar hand om pastaresterna från igår. 

De har stått ute på trappan för att kallna.

Nu börjar jag äntligen känna mig lite piggare.

Har varit förskräckligt morgontrött efter influensan.

12

Går en vända i den snöfria trädgården

och samlar ihop de tallgrenar som blåste ned förra helgen.

Kikar in i växthuset.
Vattnar lite på rosmarin och timjan.
Ser vintergäck i rabatten.

13
Frida Hansdotters andra åk.
Hon slutar tvåa - härligt!

14
Dags att ändra tiden på timern som tänder lamporna.
Så underbart med de allt ljusare dagarna!

15
Packar upp de juliga glasalster som jag tog hem
från butiken när jag jobbade igår.
Julgranar, mistlar och stjärnor.

16
Plockar i ateljén.
Här är två udda stjärnor som inte är så juliga.

17
Mörkret har fallit och jag låser om ateljén.

18
Börjar förbereda middagen.
Kör allt i ugnen; panerad torsk, krossad potatis och blomkål.
Bekväm matlagning.

19
Dukar bordet.
Maten är klar och herrarna hemkomna.

20
Delar av skidåkarnas utrustning har inte packats undan än.

21
Det ser bra ut i EM-finalen mot Spanien.
Härligt flyt för svenskarna!

22
Men ack så snabbt det vände i andra halvlek.
Förbundskapten Kristján Andrésson är säkert nöjd
med landslagets silver när han fått sova på saken.

23
Slutar min EFIT med en vända Wordfeud.
God natt!

EFIT - Ett Foto I Timmen

Månadens bild och lite mat

Jag vet inte vad som hänt med Blommig fredag (hoppas verkligen inget allvarligt!), men jag passade på att ta Månadens bild när vi hade några vinterdagar här i Stockholm.

Vi hade varken sett snö eller sol på länge och efter helgens minus 10 är det nästan omtumlande att det idag är plus 6 och barmark igen. Plus sol! Det blev en lagom lång vinter tycker jag, men anar att det blir bakslag.

Dagen då det var fantastisk dimfrost (rimfrost är uppenbarligen något annat lärde jag mig av meteorologerna på teve) var nog alla med kamera ute och fotograferade. Utom jag, för jag var sjuk.

Min svärmor som älskade att promenera och åka skidor i vinterväder (jag kommer aldrig att glömma hennes glada utrop: Det är skuggor på snön! vilket betydde att det var perfekt uteväder) begravdes i fredags och många av makens kusiner från hela landet närvarade.

Men det har varit många gladare tillställningar också. En tjejmiddag då vi hade nyårsrester som tema.

Som så ofta blev vi mätta redan vid förrätten.

Lite skånsk släkt kom på besök och jag gjorde en dessertbuffé (efter huvudrätten på ankbröst). Jag var så sugen på chokladmousse, men det äter inte Lillhunken.

Han gillar pannacotta, så jag gjorde åtta sådana också.

Men min pappa är mer för frukt, så några frukt- och bärsallader fick jag också ihop. Det frysta myntabladet såg inte så kul ut men smakade bra.

 I förrgår åt jag och maken friterade räkor och bläckfisk på Paolo Robertos restaurant. Detta var en antipasto, så jag hade inte ens sett den på menyn (kikade direkt på huvudrätterna) utan reagerade när kvinnan vid bordet intill fick den. Ett bra val, helt klart.

Sedan gick vi på Stadsteatern och såg Frontens gryningsfärg, en stark pjäs om kriget ur fyra olika kvinnors synvinkel. Mustafa Cans pjäs bygger på berättelser från unga kvinnliga soldater han mött i sitt yrke som journalist. Se den om du har möjlighet!

Ferdinand Cheval - En bondson i klass med Gaudí och Dalí

Detta är brevbäraren Ferdinand Cheval. Han föds 1836 i en fattig bondfamilj i den lilla franska byn Charmes. Hans mamma dör när han är 11 år gammal och pappan sju år senare. Hans förstfödde son dör vid ett års ålder och när frun dör tas den andre sonen omhand av gudföräldrar.

42 år gammal blir Cheval lantbrevbärare i Hauterives där han varje dag går dryga 3 mil för att dela ut post. En dag snubblar han över en annorlunda sten som väcker hans fantasi och 33 år senare har han på sin fritid skapat ett monument som är värt en resa!

Detta fantastiska palats kallar han för Le Palais Idéal och det är ett fantasieggande sagoslott som för tankarna både till arkitekten Gaudí och konstnären Dalí. Men eftersom det är skapat av en outbildad bondson tog det många, många år innan det erkändes som sann konst!

Södra fasaden

Klicka gärna på de liggande bilderna så blir de större.

Del av norra fasaden

 Bygget är 26 meter långt och höjden varierar mellan 8 och 10 meter.

Del av norra fasaden

Cheval började med att bygga en fontän, "Livets källa", och i "Barbarernas torn" byggde han en reservoir från vilken vatten leddes genom rör ner till fontänen.

Västra fasaden

Inspirationen kom förmodligen från de illustrerade magasin (bl a Le Magasin Pittoresque) som han bar ut under sina rundor. Här ses motiv från kristendom och hinduism sida vid sida med antika figurer, djur och växter.

Här finns trappor och gångar, en labyrint som är lika spännande för alla åldrar.

Vissa ytor är förhållandevis släta,

andra är överdekorerade med en salig blandning av motiv och mönster.

Det finns precis hur många detaljer som helst att upptäcka.

Från början lade Cheval uppsamlade stenar i sina fickor, men tröttnade på att laga hålen i fickorna och övergick först till korgar och sedan till skottkärra. Hans redan långa dagsvandringar utökades med ca 8 kilometer per dag under insamlingsrundorna.

Han arbetade mest nattetid, i ljuset av en oljelampa. Stenarna fästes med kalk, murbruk och cement.

1896 köpte han mark av grannen för att kunna fortsätta bygga norrut.

På många ställen har han lagt in olika texter, poetiska fraser och mantran.

 På östra sidan finns nu en modernt uppbyggd scen och belysning, därav dessa sladdar.

Här finns koraller, träd, fåglar, björnar, byggnader, palmer, keruber, mumier och gargoyles.

 Cheval ansåg att Napoleon hade rätt när han sa att inget var omöjligt.

Tre jättar är uppbyggda på den östra sidan, de är palatsets beskyddare.

Chevals version av ett hinduiskt tempel samsas med en schweizisk alpstuga, med ett medeltida slott och en arabisk moské.

En fotograf började sälja vykort från Le Palais Idéal, då insåg Cheval sina möjligheter och stämde fotografen, fick ensamrätt på vykort och anlitade en guide som tog hand om besökare.

Surrealistiska konstnärer fick så småningom upp ögonen för platsen och Picasso, Duras, Neruda med flera kom dit. Max Ernst gjorde ett collage 1932, "Le Factuer Cheval", som nu hänger på Guggenheimmuseet i Venedig.

Men erkänd blev han likväl inte, vilket han tycktes ta med jämnmod. Han använde själv orden grotesk och bisarr om sitt verk.

Först 1969 klassificerade kulturminister André Malraux bygget som ett historiskt monument (efter att han uppmärksammats på att allt höll på att falla sönder) och det verkliga erkännandet kom 1986 när ett frimärke med Cheval gavs ut.

 "1879-1912, 10.000 dagar, 93.000 timmar, 33 år av prövningar
Låt någon envisare än jag göra jobbet."
(fritt översatt)

Och här, i en nisch bredvid de tre stora jättarna, finns Chevals skottkärra bevarad.

Cheval fick inte begravas i sitt palats så han ägnade ytterligare åtta år åt att bygga ett mausoleum på den närliggande begravningsplatsen. Det stod klart ett år innan denna mycket specielle man fick sin sista vila, 88 år gammal.