Sidor

28 juli 2019

En alldeles för kort tur till Gotland


Vi for till Gotland, maken, jag och Lillhunken. Kom fram till kvällssolen och de många tistlar som helt oväntat fyllde marken framför huset.



De måste ha gynnats av förra sommarens extrema torka, för jag har aldrig sett dem i dessa mängder förut.



Taggarna var inte att leka med! Vilka monster!

Lillhunken fick klippa bort alla längs cykelstigen så att vi kunde ta oss till stranden utan repor.



På bordet på gården låg en död fladdermus i en ask, sparad av min pappa. Den hade förmodligen kommit in genom skorstenen och inte hittat ut.



Första morgonen vaknade jag återigen av ett kristallsjukesnurr, det var verkligen inte kul! Efter några timmars kräkande och vila kunde jag sakta riva trasor av de lakan jag packat med.
(Den lilla ljusblå bollen är en högtalare.)



Maken passade på att tvätta alla fönster och när en regnskur kom kunde han skura trätrallen mellan de två huskropparna.

Så rent har golvet inte varit på många år.



Jag vävde och vävde med trasorna och till sist var hela varpen slut. Jag kunde lossa de mattor jag gjort under några års tid och upptäckte att det var fem och inte bara tre mattor!



Sedan var det bara att knyta fransar på alla.



Men vi fick soliga dagar också. Då cyklade vi till stranden och badade.



Ena dagen var vågorna höga som vore det augusti.



Traditionsenligt vandrade vi längs stranden till Holmhällar med sitt vackra fiskeläge och raukfält.



Vårt mål var pensionatet och uteserveringen. Alltid lika välbesökt och gott. Vi tog saffranspannkaka till dessert.

En annan dag duschade vi på hembygdsgården innan vi lunchade på prästgårdscafeet i Vamlingbo och åt mjukglass vid Hoburgen. Traditioner som vi vill hinna med. Något klättrande i raukar blev det däremot inte, Lillhunken har växt ifrån det behovet.



Alldeles för snart var det dags att åka till Visby; äta middag och ta en kort promenad i den vansinnigt fina sommarkvällen.



Se vår färja genom småbåtshamnens master



och solnedgången från våra vilstolar längst fram i fören.

Väl hemma i vår trädgårdsdjungel gav vi oss på en manöver som ska kunna få kristallerna på plats igen, för jag kände att det inte blivit någon ordning. Usch och fy vad det snurrade och jag kräktes!

Nu vinglar jag runt utan att veta om allt är på plats eller inte. Försöker röra mig lite långsamt men har myror i brallan.



Denna vecka är jag gräsänka och har flera arbetsdagar i butiken att klara av. Nu börjar Prideveckan, så jag har tagit med lite regnbågsglas. Fick en bra dag, även om jag vinglade till ibland. På'n igen imorgon!

18 juli 2019

EFIT - en turiststinn torsdag i butiken



Denna julitorsdag kör vi EFIT igen - Ett Foto I Timmen - och jag jobbar i Gamla Stan, så det blir mobilbilder. Vill ni se vad andra gör/gjort denna dag finner ni dem här.


7.00
Hämtar upp lammsmäcka ur frysen så att maken vet vad han ska laga till middag ikväll. Jag lär få värma upp min när jag kommer hem.



8.00
Hade gjort te åt Mellangrabben som sovit över eftersom han skulle till tandläkaren kl 7.40. Uppenbarligen åt han ingen frukost, för teet står kvar.



9.00
Fixar mackor att ta med till stan.



10.00
Lite sen på grund av alla byggen på tunnelbanan. Brända Tomten är en av stadens vackraste platser, tycker jag.



11.00
Har just sålt tre av kollegans väderhönor till en amerikansk turist.



12.00
Mellan kunderna fortsätter jag med mitt evighetsprojekt. Det väcker alltid intresse, speciellt när jag berättar att jag började på tröjan 1989. Ett sant UFO (UnFinished Object)!



13.00
Fotograferar lite keramik till butikens facebooksida.



14.00
Tog med den fina chokladen jag fått av väninnan i Åbo. Vilken ska jag smaka på, tro? Det blir den med blåbär. Mmmmm...



15.00
Berömmer en kvinnas vackra klänning och får ett långt trevligt samtal om Gotland. Eftersom jag inte kunde fotografera hennes klänning får ni se min.



16.00
En amerikansk man kommer tillbaka för att köpa ett renskinnsarmband jag visat honom. Han tänkte sig ett svart men det bruna var en bättre storlek.



17.00
Tar fram boken jag fått av en väninna som i sin tur fått den signerad av författaren. Tror den får följa med hem idag, vill läsa ut den!



18.00
Kikar ner i gränden på den vackra soliga sommardagen jag inte sett så mycket av. Tur att det kommer fler soliga sommardagar.



19.00
Vänder bort mig och fram morgondagens hantverkare.



20.00
Äntligen på bussen hem.



21.00
Kikar runt i trädgården  Zinniorna blommar bland tomaterna i grönsakslandet.



22.00
Äldste sonen och jag har plockat hallon och fördelar en rejäl skörd i fyra tallrikar. I frysen har jag hemgjord vin santo-glass som passar väldigt bra till
Och med det slutar jag min dag.

15 juli 2019

En helg med alpackor, älgar och egna ungar


De kommer inte tätt, inläggen i semestertid, men ni får desto rejälare inlägg att bita i ;-)

Vi fyllde jämnt i våras, maken och jag. Helgen som gick var det dags att inkassera födelsedagspresenten från våra barn, med våra barn!



Schemat var som synes preliminärt och öppet för infall. På fredagsmorgonen hämtade vi upp dottern och mellangrabben vid Sundbybergs station och körde mot Sala.



Vi gillar att gå på loppis, så när skylten dök upp fick maken stanna bilen. Jag köpte en blå keramikform, dottern en stol som vi fick ställa undan inför hemfärden och Lillhunken en tavla.



Sedan fortsatte färden enligt schemat, med ett besök på Aguélimuseet där de flesta av oss föredrog Prins Eugens tavlor. Så kan det gå.



Muséet låg i finfina omgivningar och med ett snyggt smidesstaket.



Vi vandrade lite längs ån



och fann en inspirerande soffa som snickrats till prinsessan Estelle. Sedan började det regna och vi åt lunch på Norrmanska gården som förmodligen är toppenfin när det inte regnar.



Dottern hade spanat in en loppis som inte bara vi utan även väldigt många andra besökte. Här hittade jag blå Nittsjökoppar i en modell som jag har sedan tidigare, för en sanslöst billig peng. Köpte också en del tyg att riva mattrasor av.



Vi for vidare och checkade in på Norrängens alpackagård, där vi skulle bo under helgen. Maken och jag fick ett dubbelrum med utsikt över en alpackahage, samtidigt som barnen bodde i en lite större lägenhet där vi passade på att fika.



Efter att vi packat upp och gjort oss i ordning skjutsade maken mig och dottern till Sätra Brunn där vi promenerade runt bland de vackra husen. Nu hade molnen skingrats helt och solen sken från klarblå himmel!



Vi provade brunnsvattnet men föredrar Stockholms vatten, även om detta kanske ska vara nyttigare?



Sedan var det dags för konsert med Lisa Ekdahl! Dottern och jag satt allra längst fram, det har vi gjort på tre av de fyra konserter med Lisa som vi varit på. Nu firar Lisa 25 år som artist och dottern som var tre år när Lisa slog igenom har hennes låtar i blodet. Extra kul då att få höra hela första plattans låtar plus tre extra från nyaste skivan. Där hade vi sanslös tur, för det var våra favoriter från den skivan som snurrades fram på "choklad"hjulet med låtar. Våra två och en sång som Lisa skrev när hon fick veta att Rikard Wolff låg i koma. Lisa berättade innerligt om sin djupa vänskap med Rikard och följde upp med sången de skrev tillsammans, den som blev Rikards signum; Pojken på månen. Ja jisses, det gick rysningar genom hela mig då.

Tillbaka från konserten lyckades vi med lite krångel åka taxi. På gården hade samtidigt maken och sönerna grillat, badat bastu, pool och badtunna. Nu satt de och såg på en evighetslång film (dessa reklampauser!) med Mel Gibson.



Lördagsmorgonen inleddes med en god frukost uppdukad i det stora gemensamma rummet, sedan var det dags att träffa alpackorna tillsammans med Paul och hans medhjälpare.



Vi började i hagen med nyklippta mammor och deras otroligt söta ungar!



De vuxna kom fram och åt pellets ur våra händer, helt försiktigt utan att man kände deras tänder.



Lite knepigt var det ju att få bra bilder på den som åt ur ens egna hand. Det blev mest en massa päls!



På gården finns också några lamor, när man såg djuren tillsammans blev det tydligt hur stor skillnaden är.



När vi kom till hanarnas hage fick vi också känna på hur mycket starkare och lite buffligare de är. Där var det lite läskigare när man kände deras tänder, så vi var glada att vi varit hos honorna först.



Efter matningen fick vi med oss fyra alpackor på skogspromenad. En av dem hade aldrig gått promenad förut, så han var lite extra spattig. Annars gick de så lugnt och fint bredvid oss. En joggare som kom på stigen blev lite överraskad av synen.



Mellangrabben och Lillhunken dukade upp en superläcker lunchbricka som vi mumsade på i gårdens lusthus, sedan valde vi att sola och bada i poolen samtidigt som äldste sonen läste igenom reglerna till det spel dottern hade överraskat oss med i bilen dagen innan.



Självklart hade det med alpackor att göra!
Reglerna var superkrångliga, jag förstod inte mycket men såg att man fick många slutpoäng för glas så jag satsade på det. Tyckte det var lite kul att jag för hantverk kunde köpa choklad som jag sedan kunde köpa glas för.
Och jag vann!



Samtidigt hade det satts upp tält, dragits fram bord och börjat serveras öl på gårdsplanen. Här var det lördagspub med trubadur! Vi lyssnade en stund, men barnen hade bokat bord på Måns Ols utvärdshus så vi lämnade underhållningen och åkte dit.



En fantastiskt vacker kväll och ett bord med bästa läget vid sjön. God mat och riktigt härlig miljö.



 Dottern passade på att fotografera gräsandsungar



och jag min chokladiga efterrätt på ljusblå keramik.



Puben var i full gång när vi kom tillbaka, nu med ett litet band som snart hade avverkat hela sin repertoar. Vi tog några öl och fascinerades över bandets hängivna fans som dansade sig blodiga på grusplanen.



Så blev det söndag, frukost, utcheckning och färd mot okänt mål. Maken fick körhänvisningar fram till



Gårdsjö älgpark!



Här hade barnen bokat in oss på en färd bland älgar, så vi satte oss på de traktordragna vagnarna och tuffade iväg.



Till skillnad mot hos alpackorna så började vi hos hanarna. De kom springande när de hörde oss komma. Så mäktiga!



Leif som driver parken var en riktig showman när han berättade om älgarna samtidigt som han matade dem. Vi satt lydigt kvar på våra vagnar och såg på.



När de mäktiga djuren kom gående längs med vagnarna fick vi klappa dem och känna försiktigt på deras stora horn.



10 månader av 12 kan Leif gå in till dem, men under brunsttiden är det helt livsfarligt att komma nära.



Från hanarna till honorna och där fick vi se fem veckor gamla kalvar. Samma dag var de på bild i en stor artikel i DN.



Lunchen på hemvägen var det enda som barnen inte planerat in, men precis bredvid loppisen där dotterns stol skulle hämtas upp låg charmiga Karleby tingshus och där var det så lämpligt öppet café! Vi beställde våfflor och varma mackor



och kunde i väntan på maten gå in på loppisen bredvid där två av grabbarna köpte glittrande ametister



och jag två mattor! Jodå, jag ska väva klart mina mattor på Gotland, men de här var pinsamt billiga. Och lite blå.



Efter fikat hann vi gå in till de tre loppisar som låg på rad bredvid den med dotterns stol, de var inte öppna på fredagen så det här blev lite bonus. Och bilen blev full. Lillhunken som satt på extrastolen längst bak hade det extra trångt.



Ja jisses. Har vi inte världens goaste ungar, så säg!