Trädgårdsfägrings sista tema för säsongen är ögonstenen och med tanke på alla ögonstenar jag har i trädgården väljer jag de som är aktuella just nu. Först ut är lökängen som börjar leverera på allvar!
Jag har inte räknat alla narcisser som slagit ut, men mängden är verkligen maffig och mer är på gång. Mitt i allt ståtar några kejsarkronor, men de är lite olika utvecklade. Några har fått två stammar och verkar inte vilja blomma, andra ser lite allmänt ledsna ut. Jag hoppas att det utlovade regnet är rikligt, för det är mycket i trädgården som är torrt just nu. Ja, till och med vattentunnorna ekar tomma!
Förutom de vanliga helgula påskliljorna som är grunden till hela ängen, satte jag en hel del av denna narcisslök i fjol. Påminner om citronglass med lite apelsinrippel. Mums!
Desto lugnare i färgskalan är denna vita maräng med lite gula kanter
och denna helvita med traditionell strut
och denna som jag bara har några få av.
Betydligt mindre än de andra är denna lilla sötnos
liksom Tête-à-tête som är så vanlig i handeln om våren och som alltid grävs ned här i ängen efter att ha stått i kruka på trappan under påsk.
Så småningom kommer en väldoftande vit narciss som fanns runt en av rabatterna när vi köpte huset. Den har jag flyttat över till ängen, men den blommar senare än de andra.
Första tulpanerna visar sig också nu, men de har nog inte så bråttom när väderprognosen talar om svalare väder.
Häcken mot gatan är en klasespirea som sprider sig friskt med rotskott. I höstas kapade jag halva häcken och fick en meter fri yta. Varför ha två meter bred häck när det räcker gott med en meter? I helgen slet en annan ögonsten, maken, med att gräva upp så mycket han orkade av mina kapade plantor och lägga tillbaka den sållade jorden. Vi behöver skaffa lämplig kant att sticka ned för att hindra fler rötter att växa ut mot gräsmattan.
Den yngre ögonstenen, Lillhunken, fick ägna en stor del av söndagen åt att släpa ris, gamla stockar och allmänt skräp för att sedan övningsköra med släp till tippen. Tre vändor hanns med innan stängning. Köerna var rejält långa, det är tydligen sådant alla villaägare ägnar sig åt i coronatider.
Mina fyra ekorrungeögonstenar är ena riktiga busar. Farligt söta sådana. Här är det en av dem som klättrar runt på min svarta hängstol.
Min koltrastögonsten har inga problem med att bada inför publik.
Min kamera fylls av foton på dessa ljuvliga motiv.
Fast ibland får jag inte till skärpan, som här när en av dem sitter bland mina nyplanterade pelargoner och mumsar på ett pelargonblad! Den lövkorg med sänghimmel som skyddade en annan kruka i förra inlägget fick raskt flyttas hit - pelargonerna är viktigare!
Så, det var några av alla mina ögonstenar. Vinkevink!
