Den kulinariska delen av resan...

Jag är inte överförtjust i pizza, det är något med tomat/ost-kombinationen jag inte gillar. Ibland faller jag för frestelsen och beställer en pizza utan tomat, men aldrig blir de så goda som i Italien (eller Frankrike för all del!).

Pizza med chèvre i Brianscon.

Om jag viker den dubbel ser ni hur tunn degen är och hur tjock ostfyllningen är...
Lååångt från Pan Pizza!

Sallad med chèvre i Puilaurens.

Några ostar på balkongen, ja det är chèvre igen!

En fransk specialitet; tarte tatin - uppånervänd äppelkaka.
Avnjuten på en udda restaurang med väldigt långsam service
i Espéraza.

Lokal pralintillverkning - det var här i trakterna som boken "Chocolat" utspelade sig!

Vi valde fyra praliner var. Lilleman fick fem hemgjorda jordgubbskolor.

Mellangrabbens maffiga grillspett i Figueres, Spanien.

Picnic vid floden.
Färdiga pannkakor, taboullet och paté.
Jordgubbar och bröd.

När vi besökt grottmålningarna åt vi trerätters lunch i Niaux,
men huvudrätten min (en kalvgryta) var inte så snygg på bild...

Sallad med getost (tjatig? jag? äsch då).

Lilleman fick till servitrisens stora förvåning crèpes till huvudrätt,
följd av äppelkaka.

Pannacotta med bär.

Fantastiska crèpes med nutella och grädde i Carcassonne.

Marsipanfigurer.

Hemlagade marmeladstänger (ruskigt söta!).

Pasta med blåmusslor på hotellrestaurangens terrass i San Remo.

Grillad tonfisk med friterade grönsaker.

Och så i hålet i väggen i La Pigna,

först en tallrik liguriska specialiteter:

tapenade, mortadella, skinka, fylld squashblomma, soltorkad tomat,
oliver, pizzabitar och en läskig liten fisk.

Pasta med hemgjord pesto till huvudrätt.

Cantucci med vin Santo.

I Dolceacqua valde jag faktiskt en pizza med tomat.
Dessutom bresaola, ruccola och parmesan.

Sista middagen på resan. Vi väljer en restaurang i San Remos centrum där de blir alldeles till sig över Lillemans lockar. Och det är nog tur, för han gillar inte sin lasagne. Jag tyckte inte heller att den smakade bra, så jag sa till honom att inte äta upp den. Inga problem, det dök snabbt upp en tallrik pasta med köttfärssås istället, serverad med en mängd pussar på hans lockiga huvud...

Vi andra åt pasta vongole

respektive friterade havsdjur.

Avslutar med sista italienska glassen, i Bergamo. En tiramisu. Mums.

Blue Monday

Blue Monday

Fototriss - kollektivt

Turister åker ofta kollektivt.
I stora horder fraktas de runt med en entusiastisk reseledare i täten.

Eller?

Jag har aldrig rest med charter, bokar våra resor på egen hand.
Är inte intresserad av gruppresor.
Med ett undantag.
I maj var vi tio personer som åkte med min svärmor till Bryssel.
En 75-årspresent.
Världens bäste svåger och jag fixade resan - eller jag fixade resan och han var reseledare (han har gubevars jobbat som sådan, talar dessutom briljant franska).

Vid den lilla statyn Manneken Pis känner man sig onekligen som i ett kollektivt turistgetto.

På det intressanta Musée D'art Fantastique kan man bl a njuta av ett kollektivt skräckkabinett.

Tankarna går direkt till belgiska pedofilers offer.

Smakligare är alla de chokladaffärer och belgiska våfflor som trängs längs gatorna.

Vid skyltfönstren och inne i butikerna möts man av ett kollektivt dreglande...

Fototriss

Eze - en pärla i mitt hjärta

Jag var 13 första gången.

Familjen reste för första gången på bilsemester, genom Europa till italienska rivieran. Hyrde en lägenhet i en vecka.

Jag minns att vi åt blåmusslor och jag blev magsjuk.

Jag minns hundvalpen som ingen verkade bry sig om och jag inte fick klappa för den kunde ha löss, enligt mamma.

Jag minns de italienska grabbarna på sina mopeder som förföljde den långa blonda 13-åringen vart hon gick.

Jag minns mammas oroliga blickar.

Jag minns att vi körde till Eze och jag blev förälskad.

Klicka på bilden!

Andra gången var strax innan min 20-årsdag.

På tågluff med då aktuell pojkvän.

Jag minns att tågstationen låg nere vid kusten och att vi fick vandra uppför slingrande gångstigar för att nå hela vägen.

Jag minns skogsbranden som pågick en bit bort, på en nivå dit brandbilarna inte kunde nå - vägarna gick ovanför eller under det aktuella området.

Jag minns vattenångorna när brandmännen med sina långa slangar äntligen kunde spruta vatten på lågorna.

I somras var det tredje gången gillt.

I 35-gradig värme tog vi oss till den underbara byn.

Vi skulle köra nere längs kusten för att verkligen uppleva Rivieran.

Sönerna mådde illa i värmen.

Men de förstod.

Förstod varför jag tyckte att vi skulle dit. Trots bilresan, trots värmen.

Vi stapplade högst upp till toppen av berget, till kaktusträdgården.
Hävde i oss vatten.
Hällde vatten över våra nackar.
Njöt av utsikten.

Vi tog motorvägen tillbaka.

Slängde oss i hotellpoolen.

Lite kul historia: Prins Wilhelm kom till Eze med pappa Kung Gustav V 1920, återvände tre år senare för att köpa det som sedemera kallas Château Eza, där han bodde till 1953.

Tema fredag - stor och liten

Min tebalja och Öbons espressokopp hemma hos Maria...

Tema fredag

Bella Italia!

Jo. Jag har mer från sommarresan. Om ni vill och orkar.

Vi bodde tre nätter på hotell i San Remo på italienska rivieran. Familjerum med separat sovrum för barnen och ett litet pentry i stora rummet med balkong. Hotellet hade en uppskattad pool, vi badade varje förmiddag innan vi gav oss ut på utflykter. Att vara först ner i vattnet på morgonen kändes väldigt lyxigt!

Vi vandrade runt i San Remos gamla pittoreska kärna, La Pigna. Huvudvägen går genom tre portar som markerar hur utbyggnaden av den medeltida citykärnan har växt fram. Den innersta och äldsta porten är från 1321.

Det är ruffigt, slitet, mörkt. Tvättlinor, mopeder, fönsterluckor. Saknade bara ekot av lite italiensk skönsång...

På väg till franska Eze gjorde vi en avstickare till byn Dolceacqua där vi åt pizza och köpte olivolja. Inga handikappvänliga gator här heller!

Dolceacqua har 2000 invånare och en historia som går tillbaka till järnåldern.

Högst upp i den gamla stadsdelen ligger resterna av slottet, byggt 1151. Gatorna följer den branta sluttningen, de slingar sig fram som i en labyrint. Husen är upp till sex våningar höga.

Och i Bergamo hade vi tid över innan planet hem lyfte. Den gamla stadskärnan, Città Alta, är väl värd ett besök - bara kyrkorna i sig är helt magnifika! Det var helt fantastiskt att gå på de smala grå gatorna och plötsligt se den stora porten (vi kom från "baksidan", hade vi kommit från stora torget hade det upplevts helt annorlunda).

Vad som dolde sig innanför porten hade man aldrig kunnat ana - vilken kontrast - vilka rikedomar! När vi sedan gick ut genom huvudingången finner vi ytterligare två kyrkor alldeles bredvid. Jag avstod från att gå in i basilikan eftersom jag inte kunde skyla axlarna, men såg många som struntade i att respektera de reglerna.

Även om ni klickade på länken till Bergamo ovan, kan ni läsa ytterligare en resguide/kärleksförklaring här - jag kan minsann tänka mig att ta lågprisflyget tillbaka och utforska staden noggrannare!