Jag sitter i bilen med två söner där bak. Pratar i telefon, minns inte med vem. När jag lägger ifrån mig telefonen ser jag en leksakskniv på passagerarsätet som borde läggas undan. Jag sträcker mig för att nå den, inser samtidigt att jag tryckt ned gaspedalen onödigt kraftigt. Hastigheten är hög, väldigt hög.

När jag släpper gaspedalen har jag tappat kontrollen över bilen. Vi far med hög fart igenom mittbarriären, vidare över mötande körbana och ut genom räcket på andra sidan. Vi är högst uppe på en bro och närmar oss, flygande, den lodräta klippväggen vid brofästet. Jag ropar till barnen att de ska hålla i sig och lyckas vrida bilen så att den slår i bergväggen med bredsidan. Kraschen blir mildare än jag vågat hoppas. Nu säger jag till sönerna att de ska knäppa upp sina bälten innan vi når vattenytan. Vi faller.

Klockan är 06.06 när jag slår upp ögonen.
Nej, jag kunde inte somna om.
Nej, jag är inte intresserad av drömtydning.
Nej, jag har inte körkort.