Då börjar jag med ett hemma-hos-reportage. Här ser ni enda anledningen till att mitt vardagsrum inte går i blått. En otät kakelugn i grönt bikakemönster!
Otät? Ja. På 40-talet sänktes taken i huset och då tog man bort ett skift på kakelugnen. När vi sedan tog bort det vävspända taket blottlades den förlängda skorstensstocken. Inte helt vackert.
Skorstenen är tätad och vi kan elda i kakelugnen som vore den en öppen spis. Stänger vi luckorna pyser det ut rök i springorna mellan kaklen.
I matsalen däremot, finns en vedkamin som får sotaren att falla i trans:
- Glimmerluckor, stönar han i likhet med alla andra sotare som varit gamla nog att förstå tjusningen i just glimmerluckor. Och har de en yngre kollega med sig, så berättar de för denne att detta är helt fantastiskt.
Och bredvid står jag och ler världsvant.
Den här kaminen var klädd i mörkgrönt kakel när vi köpte huset. Samma mörkgröna kakel som badkaret och tvättråget nere i källaren. Gissar att dåvarande ägaren fått ett stort parti billigt. Eller så gillade han bara grönt. Det var inte bara badkaret i källaren som var kakelklätt - hela badrummet hade samma mörkgröna kakel ...
Ovanför kaminen sitter den spegel jag gjort i blyinfattat glas, den visade jag i ett tidigare inlägg. Att ni inte får se den på bild nu beror på att det är stört omöjligt att fotografera både kamin och spegel så att ni förstår vad ni ser. Eller så ska jag tvinga ett antal barn att hålla upp vita skynken så att det inte blir så mycket speglingar ...
Här eldar vi inte så mycket, kaminen är sanslöst effektiv och värmer i fel rum - det är vardagsrummet som behöver värme på vintern när glasverandan kyler.
Och när vi eldar i kakelugnen i vardagsrummet slår termostatet ifrån och därmed värmen på övervåningen ... (Ja, jag föreslog en helt annan placering av termostatet, men vad hade jag för det?)
Så några bilder från
Stuckatörens våning på David Bagares gata, halvtokiga bilder eftersom det var dåligt ljus och mycket folk ...
Har ni möjlighet att gå på visning här, ska ni absolut göra det! En upplevelse!
En finfin bok om kakelugnar har Margareta Cramér skrivit. Cramér var byggnadsantikvarie vid Stockholms stadsmuseum under många år och bevakade de kulturhistoriska värdena vid upprustningar i Gamla Stan och innerstaden i övrigt.
Och så lite England.
Jag vet inte varför engelsmän så gärna har rejäla pampiga eldstäder med en liten fjuttig insats i?
Här två talande exempel från hus jag hyrt, ett utanför Bath och ett i Harrogate:
Men.
De kan också, engelsmännen. Jag slutar med två mäktiga pjäser från Castle Howard i Yorkshire. Jag har sedan länge lovat att skriva ett separat inlägg om denna fantastiska plats, jag vet. Det kommer.
Det var här den underbara tv-serien
Brideshead Revisited spelades in.
Och ni kan ju ana hur mycket som finns att se här!
Sedan skulle jag ju gärna visat pappas egenritade spisar, två mycket annorlunda tingestar i svart plåt som gjorde honom ökänd på södra Gotland. Men att hitta bilder ... nej, det får nog bli en annan gång!