Att göra London på fyra dagar...

Tidigt uppe, skjuts till flyget, sedan tåg och tunnelbana - så var vi framme på vårt Bed & Breakfast tidigt på eftermiddagen, brittisk tid. Ett blått rum hos pratsamma italienare - kan det bli bättre?

Utanför fönstret gick den 15 meter långa balkongen, den vette mot gården så det var tyst och lugnt.

Hur centralt kan man bo? Vi promenerade genom St James's Park där folk njöt i solskenet.

The Mall var pyntad med både Union Jack och Star Spangled Banner. Närmare Obama än så här kommer jag nog aldrig. Just denna dag skulle han på drottningens bankett i Buckingham Palace, som jag har bakom ryggen.

Vi gick till Taylor of Old Bond Street som lämpligt nog ligger på Jermyn Street. Dags för maken att få ny lyxig raktvål - det var sexton år sedan jag senast handlade till honom i denna specialaffär! (Men Sweeney Todd var inte hemma ...)

Kikade in på Fortnum & Mason, så att dottern skulle få en glimt av hur fantastiskt elegant den affären är. Här köptes presenter! Vi är båda väldigt förtjusta i fina burkar...

På den lilla marknaden vid St James's Church handlade vi några fina stämplar med Art Noveau-mönster, men sedan slog hungern till med kraft. Stämpelförsäljaren tipsade om en pub runt hörnet, den hade bara legat där i 300 år - men tyvärr serverade den inte lunch så sent på dagen, så vi åkte högst upp i Waterstones bokhandel.

Och så fick vi äntligen resans första fish'n'chips! Mums!

Efter att ha shoppat loss bland böckerna (hur smart är det att släpa på böcker genom staden?) - vi hittade de helt nyutkomna Alice i Underlandet med Tove Janssons illustrationer och köpte alla de hade... plus Jamie Olivers senaste... plus Tony Blairs memoarer plus en del annat... - gick vi vidare förbi Piccadilly Circus och upp på Regent Street.

Dottern skulle till Hamley's, den gigantiska leksaksaffären. Hon ville ha tag i en Harry Pottermugg som hon hoppades kunna finna där. Men nej.

Så vi gick in på närmaste Starbuck's för att fika och vila fötter, men fy så trista kakorna var!

Vidare in på området vid Carnaby Street. Nu uppiffat och färgglatt igen! Många små affärer och pubar, mycket folk. Kul att området lever upp!

På Oxford Street provade dottern högar med kläder inne på omtalade Top Shop. Stor besvikelse. Allt satt så konstigt! Och den fina blåa skinnväskan hade ett lås av usel kvalitet, så det blev inga köp alls!

Vi promenerade tillbaka genom kvällen, behövde ingen middag efter en så sen lunch. Kunde fotografera de vackra skyltfönstren på Fortnum & Mason utan störande speglingar.

Genom parken i kvällsljus, inga tända gatulampor men än var det inte helt mörkt. Överhuvudtaget var det snålt med gatu- och parkbelysning, kunde vi senare konstatera.

Så blev det morgon och sockerchock till frukost. Vi åt i värdparets vardagsrum, färsk frukt, fruktyoghurt, marmelader, toast och croissant. Te och kaffe. Och så vår pratsamme värd, Toni. Med hasande steg dukade han fram vår frukost samtidigt som han berättade valda delar ur sitt livs historia. Sista morgonen berättade han hur han längtade hem, hem till Italien där ett nyrenoverat hus stod mitt bland vinstockarna och bara väntade på dem. Med tårar i ögonen sa han att frun ville bo kvar i London ...

Vi gick till Westminster Abbey och Houses of Parliament. Idag skulle Obama dit för att tala. Snacka om att vi bodde mitt i smeten!

Bevakningen var stor, både från polis och massmedia...

Vi tog tunnelbanan för att snabbt komma till Regent's Canal. En oas som vi gillar. Att komma ned till kanalen från gatubruset är underbart!

En skön promenad i solskenet fram till vårt egentliga mål, härliga Camden Lock Market.

Dottern hittade en superfin handsydd vintageklänning som satt som gjuten på henne. Bra pris dessutom, hon hade lätt kunnat betala det dubbla! Vi köpte väskor och en t-shirt till mellangrabben. Lunch köpte vi av denna kinesiska som pytsade upp valfria rätter med ris eller nudlar - toppat med några friterade kycklingbitar.

Till vänster dotterns nyinköpta väska - till höger den gamla som strax åker i soptunnan!

Vi promenerade tillbaka en liten bit längs kanalen och genom Regent's Park till parkteatern. Jag hade köpt biljetter till matinéföreställningen av Lord of the Flies, Flugornas herre och scenografin var fascinerande. Ensemblen bestod av unga killar, kanske 14-17 år gamla. Fantastiska! För flera av dem var detta den verkliga scendebuten och det var bara att konstatera att återväxten bland brittiska skådespelare är god. Minst sagt. Vilken bra föreställning! (Och jo, vi såg mycket bättre än så här, jag har fotograferat från magen eftersom man egentligen inte alls fick fotografera på teatern.)

Så gick vi vidare genom parken bland ekorrar, fåglar och soldyrkare. I England har den grå ekorren helt utrotat den bruna. Hoppas att inte samma sak händer här hemma, även om de grå är söta de också.

Vårt nästa mål var Sherlock Holmesmuseet på Baker Street, eller snarare -affären. Där inne fanns ett vackert förstoringsglas som dottern gått och tänkt på sedan vi var här förra året... Dags att investera!

Nu var det dags för middag, så vi tog tunnelbanan till Piccadilly Circus, gick och hämtade ut våra förköpta musikalbiljetter och därefter raka spåret till Jamie's Italian nära Covent Garden. Detta är den senaste av Jamie Olivers restauranger, öppnade för mindre än ett år sedan.

Vi fick suverän service och suverän mat! Vi åt båda en svampfylld pasta med svamp- och örtsås som var helt ljuvlig! Till efterrätt tog jag en "Brownie to die for" - och ja, det var den!

Med glada magar och en Pimm's i handen satte vi oss för att se Blood Brothers (ja, jag vet, fjärde gången för mig och tredje för dottern - men något måste ju hon få välja också!). Och publiken grät vid slutscenen även denna gång ... Sedan blev det en ganska lång promenad hem i mörkret.

På torsdagen trängdes vi på Chelsea Flower Show, den årliga trädgårdsmässan. Denne man, Diarmund Gavin, var uppenbarligen en huvudattraktion - tanterna skrek när han visade sig! Han hade designat den hängade trädgården som lyftes upp i luften med en kran ...

Jag återkommer med massor av bilder från denna gigantiska trädgårdsutställning i senare inlägg! Även från Mr Gavins trädgård när den är uppe i luften!

Vi lämnade alla blommor och promenerade till King's Road där vi fikade hos Paul och shoppade på Habitat. En rejäl åskskur såg till att vi hamnade på bussen snabbare än snabbt - och när vi klev av vid vårt B&B var regnet över!

Rena översvämningen på balkongen!

Vi vilade fötterna, dottern skrev vykort och så gav vi oss iväg igen - kvällsshopping på Oxford Street väntade. Efter en vända på bland annat HMV åt vi en god tvårätters fiskmiddag på Capetown Fishmarket.

Här kunde man välja sushi från ett ständigt cirkulerande band och betala beroende på hur många bitar man ätit, men jag valde återigen fish'n'chips efter en god räk- och avocadosallad.

Vår tredje morgon tog vi oss till Kensington, köpte godis på Tesco och smink på Boots. Promenerade till Leighton House där konstnären Frederic Leighton en gång bodde. Hans samling av (blå!) kakel och klinker har använts till den magnifika inredningen, men här finns också åtskilliga av hans egna vackra konstverk. En liten pärla som inte så många känner till.

Så gick vi vidare till Kensington Palace och köade för att få äta lunch i orangeriet. Hit ska man egentligen gå på Afternoon Tea, då får man en liten ställning med smörgåsar, scones och bakelser, men vi behövde riktig mat efter vår söta frukost! Ceasarsallad satt fint!

Palatset och delar av trädgården renoveras för fullt, spekulationer finns om att Prins William och hans fru ska flytta dit efter prinsens utbildning. Nu visas en del av rummen i mycket fantasieggande, poetiska och teatraliska installationer med ljudeffekter och en del prinsessklänningar. Vi var helt fascinerade! Tyvärr fick man inte fotografera och det fanns inga vykort att köpa - inget material alls egentligen!

De poetiska texterna kan man hitta på nätet, men de kräver miljöerna för att komma till sin rätt. Jag önskar att jag kunde beskriva utställningen så att ni förstod hur gripande den var!

Uppfyllda av vad vi sett tog vi oss till rummet, lämnade våra shoppingkassar, hämtade ut kvällens musikalbiljetter och åt middag på en italiensk restaurang (nu igen!). Denna gång blev det kyckling och banoffeepie.

Så såg vi Fantomen på Operan (ja; med Pimm's i handen!), snacka om Musikal med stort M! Sången, musiken - det var konstant gåshud som gällde! Lika bra som när jag såg den i Stockholm för drygt tjugo år sedan. Stående ovationer - såklart!

Sista morgonen. Vi packade och kontrollvägde våra väskor. Åkte till Covent Garden och shoppade lite mer. Jag hittade äntligen en blå skinnplånbok - hade faktiskt flera olika modeller att välja på! Nu började barcafansen synas och höras på stan - det var dags för årets idrottsliga höjdpunkt, Champions Leaguefinalen på Wembley (jag hann hem lagom till att se Messi höja pokalen).

Vi valde att gå till Jamie's Italian igen. Valde samma mat igen. Och samma efterrätt ...

To die for ...

Sedan var det roliga slut. Vi packade ihop, tog tåget till flyget och bussen till Stockholm. Fred Johanson var på samma plan och buss så jag bad att få hans autograf till sonen - vi gillar honom skarpt båda två. Stackars kvinnan som hamnat bredvid honom undrade vem han var, om hon borde veta, om hon borde be om autograf till sin son? När vi så småningom klev av bussen hörde jag hur hon lovade att hon skulle både googla och kika på youtube ...