Sidor

12 augusti 2018

Midsommarafton i Hitlers ubåtsbunker Valentin


Från den charmiga stugan i konstnärsorten Worpswede var det känslomässiga steget långt till Hitlers gigantiska ubåtsbunker Valentin vid floden Weser. Detta är den näst största ubåtsfabrik Hitler byggde, den största ligger i franska Brest men kan inte besökas.

Parkeringen ligger på ena sidan om giganten, entrén på andra. Det är bra tycker jag, för då får man tid att ta in hur stor byggnaden faktiskt är.



Under andra världskriget byggdes många vapenfabriker i tunnlar, bunkrar, gruvor och grottor för att skyddas från de allierades bomber. Totalt arbetade runt 13,5 miljoner tvångsarbetare från andra länder i tyska riket under andra världskriget. Det är fler än hela Sveriges nuvarande befolkning!


Klicka!


Här skulle Hitler bygga ubåtar enligt löpande band-principen. Arbetarna var tvångsarbetare från många europeiska länder, mellan 15 och 60 år gamla. Totalt arbetade här ca 12 000, varav något mellan 2 000 och 6 000 dog på platsen!!! De arbetade i två skift, helt utan skyddskläder eller säkerhetsanordningar. De som överlevde var märkta för livet, både fysiskt och psykiskt av våldet från vakter och övervakare.



En talande staty som visar hur arbetarna krossades under betongarbetet och slaveriet. Hur vakterna behagade använda sin makt var avgörande för arbetarnas chans att överleva eller inte.


Klicka!

Det finns ett tusental foton sparade som visar arbetsförhållandena. All betong till byggnaden blandades för hand och arbetarna måste klättra på stegar med 50-kilos säckar på sina ryggar.



De allierade ville bomba sönder hela bunkern, men det skulle ha skadat för många byggnader och kraftstationen i grannskapet. Efter krigets slut funderade man på att använda bunkern för att lagra salt sill eller som kärnkraftsreaktor. 1960 renoverades den östra delen av bunkern av marinen och användes sedan som förråd ända till 2010.



Den andra delen av bunkern har sparats som den såg ut efter kriget. Här finns många hål från de allierades bomber. Tyvärr var det väldigt mörkt, så bilderna har fått ljusas upp en hel del.



Det största bombhålet jag kunde se.


Klicka!

1944 skulle de första ubåtarna vara färdigbyggda enligt planen, men materialleveranserna fick problem vilket fördröjde bygget. Ubåt XXI bestod av nio delar, byggda på andra platser, som skulle sättas samman i Valentin enligt bildens produktionsschema.



Det skulle kunna sjösättas en ubåt var 56 timme genom öppningen i andra änden.



Besöket är gratis och man får en audioguide som berättar vad man ser. Förutom själva bunkern finns också en sevärd utställning med bl a en del av arbetarnas personliga saker.



Utanför bunkern fanns bilder på flera som överlevt arbetet och i audioguiden fick vi höra deras berättelser. Detta är ett foto på franske Raymond Portefaix som vägde mindre än de betongsäckar han fick bära.

"Som ett monster med omättlig hunger sväljer betongmaskinen 300 säckar i timmen. Vi är tio som bär säckar och trots ropen och slagen från cheferna kan vi aldrig fylla den tillräckligt."

Betongen behövde hållas flytande tillräckligt länge för att kunna pumpas genom rör och därför tillsattes en gul lera. Ibland undvek arbetarna att blanda i leran vilket fick rören att blockeras och gav arbetarna en välbehövlig paus. Upptäcktes sabotaget var straffen mycket hårda.



Italienske Elio Materassi och



irländske Harry Callan berättade sina historier. Harrys svärdotter har skrivit ner Harrys berättelser i en bok som kunde köpas i shoppen (och på Bokus)



Utanför bunkern flyter floden Weser, där ubåtarna skulle skeppas iväg. Hela bunkern var under kriget klädd med jord och gräs för att inte synas, men det är helt borta nu.



Efter besöket tog vi färjan över Weser och körde den korta biten till Berne.



Här hade jag hoppats få se och fotografera ett vackert stationshus, men det fanns inget.



Bara en modern och ganska tråkig perrong, men den bilden kunde jag skicka till min bror som älskar tåg och heter Berne!



Vi stannade inte i Berne (här finns en storkpark som vi hade kunnat besöka) utan fortsatte till det hus där vi skulle bo i en vecka. Men det kommer andra inlägg om den veckan.

5 kommentarer:

Eva Trillian sa...

Blir tom på ord över de fasor människor utsatt och utsatts för ... mår lite illa när jag tänker på att det alltid finns människor som utan betänkligheter skulle kunna utsätta ... Känner att det är ett viktigt valår i år!
Tack för ett inlägg som lärde mig nytt och fick mig att tänka!

BP sa...

Gud så hemskt! Hade aldrig hört talas om denna ubåtsbunker - nej usch!
Å vilken skamfläck där den står. Kan inte riktigt bestämma mig om jag "gillar" att den bevarats eller om jag hellre hade sett den jämnas med marken...

Olga T sa...

Usch! Saknar ord. Visste inte att detta fanns. Obehagskänslan infann sig. Den fick jag också när jag besökte Prora på Rügen.

Lisbet sa...

Tack för att du delar med dig.

Mias Mix sa...

Intressant men fruktansvärt! Tycker inte om såna ställen... Blir så illa berörd.
Kul med tågbilden och brorsan:)
Du frågade om Islands ekonomi. Det är bra mycket dyrare i deras mataffärer än här. Ja allt var ju svindyrt. Men de anställda har inte löner i förhållande till hur allt kostar. De har aldrig råd att gå ut och äta eller så.