Fem fnittriga flamsiga i Riga

Resan till Riga var en underbar födelsedagspresent från fyra underbara väninnor. Vi flög med Ryanair från Skavsta, det tog bara 45 minuter - helt otroligt! Upp i luften och så ner igen.

Natten innan avresa sov jag uruselt. Lilleman kom just när jag skulle somna och hade sina känsliga tentakler ute hela natten eftersom han visste att jag skulle resa. Kl 04 gav jag upp, gick till duschen och kikade på vägen in på äldste sonen som låg vaken och skrev på något alster i sin säng.

Jag hade packat väldigt lätt, blott 4,4 kilo vägde min väska inklusive kameran! Ändå kunde jag inte använda en tunika jag tagit med mig eftersom jag glömt broschen som minskar dekolletaget!

På planet, när dörrarna stängts och besättningen förberedde sig för sin säkerhetsförevisning hördes ett svagt desperat kvidande från raden framför oss:
- Pappa dog inatt! I en hjärtattack halv ett. Och här sitter jag!
Kvinnan hade sett meddelandet när hon stängde av sin telefon inför flygresan.

Vilken mardröm!

Väl framme i Riga tog vi lokalbussen in till centrum. Slutstationen var utanför Stockmann, så vi passade på att äta tidig lunch i deras fräscha restaurang. Sedan taxi till hotellet som jag visat i tidigare inlägg. Det var lite udda att komma dit, mitt i ett mörkt och trasigt förortsområde där man inte skulle vilja gå ensam på kvällarna.

Annars är Riga en jugendnörds dröm. Så otroligt många vackra hus! När de andra kikade i klädaffärer och alla små stånd som fanns på gator och torg gick jag, nörden, och njöt av husfasader. En hel del har restaurerats i all sin överdådighet, andra står sorgligt förfallna. Hela 5-vånings jugendpärlor, totalt tomma och trasiga. Att Lettland är ett fattigt land är väldigt tydligt.

På vissa bostadshus kunde man också se hur de som hade råd hade satt in nya fönster, men de andra hade kvar de gamla slitna. Ingen samordning, utan flera olika typer av fönster. Ingen känsla för detaljer. Ibland hade de gamla förfallna, men vackra, byggnaderna ersatts med nya jättekomplex i äkta "öststatsbetong", men jag fick ändå uppfattningen att man nu förstått värdet i den gamla arkitekturen och hellre restaurerar än river. Men det tar tid och det behövs pengar.

Lördagen ägnade vi åt att vandra omkring i den gamla stadskärnan. Njöt av folklivet, fikade, hittade den lokala choklad-tillverkarens butiker, shoppade och skålade i mousserande vin i parken längs den gamla vallgraven där vakterna kom och körde bort de som satt på gräset.

På en av broarna över vallgraven sitter flera ingraverade hänglås, ditsatta av nygifta par som gemensamt kastar nyckeln i vattnet. Med jämna mellanrum tas låsen bort av ordningsmakten. Lite synd på en sann turistattraktion tycker jag.

Det var gott om turister, gatumusikanter, tiggare och möhippor. En uppklädd dam rörde sig till musik (vill man vara snäll kan man säga att hon dansade) för att skramla ihop lite pengar.

Många små stånd med hantverk, framför allt i bärnsten eller stickat, där mina väninnor ofta lyckades pruta när de handlade.

Vi åt middag på hotell Gutenbergs takterrass med utsikt över kyrktorn och floden Daugava. Jag åt en läcker grillad ost, en country cheese, som hette något i stil med Jans ost, den påminde om Halloumi men var inte alls lika gnisslig. Ugnsrostade grönsaker och en ristimbal med solros- och sesamfrösås till. Mycket gott!

Vi insåg senare att vi skulle bett kyparen skriva upp namnet, för vi ägnade en hel del tid åt att försöka hitta osten i mataffärer och på marknaden...

Under varma filtar i restaurangens mjuka stolar kom tröttheten ikapp oss, men den blåstes helt bort igen när vi kom ner på torget vid domkyrkan. Där finns Rigas största uteservering med levande musik på kvällarna. En underbar stämning en varm lördagskväll, med massor av folk och skön musik.

Vi satte oss under de stora parasollen och gasvärmarna med vin, öl och kaffe och bara njöt av sångerskan Zanna Blagovesenskaja och bandet Jusstone. Folklivet, värmen, musiken, upplevelserna, intrycken - vi kände oss som vi redan haft en hel semester!

Spårvagn tillbaka till hotellet där vi sov som stockar i hårda sängar på betongkuddar under betongtäcken och fick sedan avnjuta den intressanta hotellfrukosten...

På söndagen tog vi, liksom stora delar av lokal-befolkningen, tåget till Jurmala, kurorten vid Östersjön. Även här var kontrasterna mellan de upprustade trähusen och de förfallna slående. Men vilken miljö! Det ena utsmyckade trähuset efter det andra mellan de höga raka tallarna.

Vi promenerade längs gågatan och gick ner till stranden där söndagsklädd lokalbefolkning samsades med oss fritidsklädda turister.

En sen lunch åt vi på en mysig marint inredd restaurang med solig balkong. Jag åt spenat- och ostfylld lax och drack den goda lokala ölen i stort glas (bild i förra inlägget).

På kvällen gick vi tillbaka till uteserveringen No problem för att dricka av det goda billiga vinet och äta något lättare till middag. Nu var det Mirta & Co som spelade och det var inte alls lika bra. Gapigt och skrikigt.

På måndagen låste vi in vår packning på stationen och besökte marknaden i de gamla zeppelinarhangarerna. Ostar, korvar, kött, fisk, bröd, kakor, godis, frukt, grönsaker och pryttlar i mängder.

Ibland fick man smaka och expediten gav sig med liv och lust in i en konversation på mycket bristfällig engelska. Ibland fick man bara ett korthugget Njet som svar på sin fråga.

Utanför hallarna fanns massor av klädesstånd i varierande skick. En av mina väninnor skulle hålla upp ett tygstycke för att se hur det såg ut, men fick sig en redig utskällning på lettiska av damen i ståndet som slet tillbaka tyget och vek ihop det igen.

I allmänhet upplevde vi folket som väldigt tysta och buttra, kanske kuvade. Det var väldigt tyst på gatorna, inga skratt, knappt ens några leenden. Inga barn eller ungdomar hördes. En väldigt egendomlig upplevelse - och tänk er då fem fnittriga flamsiga stockholmstjejer som kontrast...

Sista kvällen åt vi middag inomhus på Blue Cow/Zila Govs eftersom det var mulet och hade regnat. Härligt gott kött och belgisk Leffe Brune serverad i riktigt Leffeglas i en vackert inredd restaurang - ja det är en måndagsnjutning som heter duga, det!

Hemma och i säng halv två på natten, självklart trött och omtumlad på tisdagen. Men nöjd! Oerhört, oerhört nöjd!

När jag nu googlar efter Zanna och Jusstone använder jag mig av googles översättningsfunktion. Ojojoj, det är roligt det. Får fram den här meningen:

Kom, mutter, kom, strålande, kommit att bli vad vi känner och älskar dig av hela mitt hjärta - en snäll, tankspridd, ljushåriga mus med flyg glasögon ovanpå - och trösta oss, den olycklige, hungriga och jagade!